Ett helt meningslöst inlägg bara sådär.
Ska snart se på Sandra Bullock och Hugh Grant på TCM.
Men till det jag ska prata om. Gjorde ett helt meningslöst test på spela.se. Ett skönhetstest rättare sagt. Det gick ut på vilket smink jag inte kunde leva utan. Och svaret, dun dun dun, ögonskugga. Med texten till" Du njuter verkligen av ögonskugga! Du har tillgång till ett fullt färgspektrum och skapar en ny fräsch look varje dag som väcker uppmärksamhet."
Jag vet inte. Räknas ögonskugga i färgerna brunt, guld, svart och grått som ett fullt färgspektrum? Och skapar en ny fräsch look varje dag? Ja visst. Varför inte. De mörka ringarna runt ögonen skiftar ju lite från dag till dag. För jag tror inte att använda ögonskugga 1 gång varannan månad räknas riktigt.
Mer hade jag inte för idag. Mer än att jag mår sjukt jäkla illa över att ha vräkt i mig en halv Ben & Jerrys.
Puss Puss

Tänkte jag skulle skriva lite om min dröm som jag hade inatt. Alla mina drömma, eller de flesta, innehåller en massa saker som inte alls hänger ihop. Och så är även denna drömmen som jag hade.
Det var då allt en mysko dröm jag hade. Det finns inte egentligen någon handling. Men mest handlade det om att jag vaktade en gubbe som inte kunde gå utan satt i rullstol. Men varje gång man lämnade honom ensam för att göra en massa små saker så gick han upp från rullstolen och vandrade omkring. Nån gång fick jag reda på det och lurade ut honom. Det var någon människa med mig medan jag vaktade honom också. Kommer inte ihåg vem det var. Men vi var vänner. En annan del i drömmen som jag vill prata om är nån karl som jag träffade. Satan va han va snygg. Och vi var bara vänner. Trodde jag. Han var mellanbrorsan i en skara på tre. Bodde hemma och vi brukade träffas lite nu och då. Bara sitta och prata eller gå på en massa promenader och prata. Och när vi var ute och gick så hjälpte han mig konstant. Men vi skulle alltid klättra upp i de högsta snöhögarna och hoppa över farliga (enligt annika) djup m.m. Saken med detta är att vi hade en fest ute på gården till den gammla mannens hus och folk jag känner börjar prata om mig och denna killen. Och alla säger att han är sjukt intresserad av mig och jag bara pratar bort det. För att jag är för blind för att se. Men ändå så visste jag ändå att han var intresserad av mig. Som om att jag ser på mitt liv ifrån någon annans ögon.
Jag vet att det låter alldeles invecklat nu. Och det blev svårare att skriva ner det än vad jag trodde att det skulle vara. Men det jag vill säga med detta att det är nog så här mitt liv är. Att jag är för blind att se sådana enkla saker. Att ingen vågar ta första steget och hela mitt kärleksliv rinner ut i sanden.
Nu slutade denna drömmen lyckligt då. Om jag inte hittar på detta så kom jag till honom och konfronterade honom med de saker mina kompisar hade sagt till mig och han försökte väl att vifta bort det men kunde inte och jag fick mig världens kyss på slutet.
Jag vaknade väl ett tag efter det och fick panik. Kl var strax efter 9 och jag ska iväg till sjukhuset idag. Praktiken börjar ju idag så. Lite nervös är jag. Men inte så mkt som jag var igår. Jag har världens bästa handledare. Hittils iaf. Men jag tror nog ingen kan bli bättre än Lizette.
Nu skrev jag om mkt konstiga saker här. Jag som bara skulle prata drömmar.
Men det är väl så. Jag drömmer konstant och hoppas på att det ska vara verklighet. Men stolt är jag att jag nu har skrivit ner min dröm och kan minnas den för att sedan prata om den med mina riktiga kompisar.
Ha de gött alla.
Puss Puss

Ja. Då är jag här igen. Full som vanligt. Men nu är det inte så farligt. Lite salongsberusad bara. Även om jag har fått i mig en hel del. Men det bli väl så med åren.
Innan jag nu loggade in såg jag nått om lussebullar och om det var för tidigt. Det enda jag har att svara på det är JA. Det är på sjukt alldeles för tidigt. Dom ska komma till första advent. Och inte innan. Fy skäms på folk som börjar med julen nu.
Annars har jag haft en bra kväll. Har hört det ena med det andra som är bra med mig. Blir lite smått chokad. Faktiskt. Inget ljug här.
Jag är så van med att folk tycker illa om mig. Så när dom säger snälla saker blir jag helt stum. Jag vet inte vad jag ska säga. Hoppas dom inte tar det som en dålig sak.
Sen en till sak. Som ni ser så är jag rätt tidigt hemma för att ha vart ute. Men mina pengar tog slut och ingen öl kunde jag köpa. Så jag följde med Linda och Robert hem. Sen drog jag hem till mig efter att jag bytt kläder. Och när vi är på väg hem pratar dom om att nån är intreserad av mig. MIG. Va fan. Det har aldrig hänt mig att nån någonsin känt något extra för mig. Fast nu är jag elak. Jag minns för ungefär 1,5 år sedan. Så jävla intresserad jag var för den killen, han för mig.
Så det måste ju finnas något folk faller för mig. Lilla jag.
Ja.
Nej. Nu vet jag inte vad jag ska skriva om mer. Nu ska jag äta något för att sedan sova.
Ha de gött folket.
Puss Puss

Oh my GOD.
Linda var över idag. Vi drack vin och titta på Dobbidoo (hur de nu stavas). Satan va länge sen det var. Hon och jag körde ju i våras att vi satt hemma hos henne och drack vin till så ska de låta. Det är inte lite vi vrålar ikapp till låtarna. Så roligt. Sedan stannade hon en stund till innan hon gick hem. Hon berättade då för mig att nya säsongen på Glee har kommit. Jag blev helt till mig. Nästan alldeles våt i trosan. Så vi sökte lite och tittade på små klipp. Tills jag visade henne surfen och att avsnittena fanns där. Så nu ska vi se på Glee i morrn. Hehe.
Men nu till saken. Har tittat på helt meningslösa "Will it blend" i flera timmar nu och sket sedan i det för att fortsätta titta på bitar ur nya Glee på youtube. Då kom jag till denna video. Jag gråter så att jag håller på att dö. Det är det vackraste jag sett på länge. Va fan finns inte Kurt på riktigt för. Jag älskar honom.
Hoppas ni gillar det lika mkt som jag.
Ha de gött alla.
Puss Puss

Vad ska jag säga. Allt känns bara som skit just nu. Linda skällde på mig igår. Fast det var ju inge elakt. Hon va lite sur på mig för att jag bloggar istället för att plugga. Men iofs så bloggade ajg ju om plugg. Räknas inte det?
Annars ringde min lärare mig igår och var måttligt sur på mig. Dels för att jag inte har skickat in min rapport ooch dels för att jag inte kontaktat avdelningen på sjukhuset där jag ska ha min VFU. Men va fan. För det första med rapporten. Den skickade jag in igår. Så där fick läraren bita i det sura äpplet. Och för det andra medVFU:n. Varken Linda eller jag har fått någon information om vad vi ska göra. Det enda vi har fått veta är vilken avdelning vi ska vara på. Känns ju jättretrevligt att man får skäll för något som man inte har en aning om. Fy fan för att gå på universitet. Börjar verkligen hata det som pesten. Man kanske ska ta jobb som kassörska på ICA ändå.
Annars mår jag bara bra. Fick träffa Anna idag. Saknar henne massor. Och innan hon går undrar hon om vi vill festa med henne. Klart att man alltid vill festa med Anna. Hon är bäst. Fast det är ganska många jag tycker är bäst.

La mig rellativt tidigt igår för att vara Annika. 23.45. Det är jättetidigt för att vara mig. Och av nån konstig anledning försov jag mig ändå i morse. Jävla skit. Och innan jag somna kom jag på värsta bästa inlägget jag skulle skriva. Med paranteser och allt. Men det försvann nån gång där i natt.
Så jag tänkte sluta mitt lilla klagoinlägg nu. Är så kissnödig att jag börjar se gula ubåtar. Ska bara lägga in en fin liten bild jag fann på postsecret å. Den talade till mig ganska mkt. Ser mitt liv passera förbi när jag ser den. Så ha det så bra folket så hörs vi.
Puss Puss

FAN FAN FAN.
Sitter nu här på biblioteket och "pluggar". Går ju jättebra (ironin bara flödar ur mig). Men. Jag måste väl ta tummen ur srshlet och fixa det här nu. Förstår inte att det ska vara så sjukt jävla svårt att ha lite självdiciplin. Ibland hatar jag verkligen mig själv. Jag är en total looser. Och som jag har sagt innan så är jag en sjuk människa. Mycket sjuk människa.
Om det finns nån där ute som käner för att hjälpa mig och piska mig blodig tills jag har skrivit alla mina uppsatser m.m så vet ni vart jag finns. Om inte kan jag berätta att jag bor mitt i centrala Ö-vik. Mer centralt kan det inte bli. Fast det beror ju på hur man ser det.
Nej. Jag ska väl fortsätta med mitt pluggande nu.
Puss Puss

Vill bara börja mitt inlägg med att säga förlåt till essie123. Spelade mot denna person i Bubble Machine och bara drog. Men jag tänker lägga mig efter detta lilla inlägg.
Min diet går ganska hyffsat måste jag säga. Tror mig redan ha förlorat 1 kg. Inte för att det syns. Men jag känner mig fräschare.
Annars händer inte mkt i mitt liv. Kom tillbaka till Ö-vik igår (eller förrigår om man ska vara korrekt med tider), och har inte gjort ett skit här. Fast iofs så gick ju jag å Linda till Lidl och Kvantum idag och shoppade. Det är ju en liten bit att traska. Mina axlar mår ju lite soggigt just nu. I morgon tänkte jag börja städa och skriva klart den där jävla rapporten som skulle ha varit klart för 7 år sedan, känns det som.
En sak jag vill prata om, riktigt är fulla människor. Fy fan vad jag hatar dom. Speciellt blonda dryga tjejer som tror att dom äger världen. Igår när jag var på väg hem ifrån Linda kliver två fulla brudar ut från en bil. Dom vinglar lite över vägen en liten bit framför mig när plötsligt den ena kastar en flaska ifrån sig. Den flaskan flyger rakt in i en vägg och går sönder i ett x antal bitar. Grejjen med det hela är att jag står ca 2 meter från flaskan och har hjärtat i halsgropen. Hade jag stått en meter längre fram hade ett regn av glassplitter fallit över mig och skadat mig totalt. Och hade jag varit ännu längre fram när flaskan flög hade jag fått den i huvudet och tuppat av.
SÅ FY FAN FÖR FULLA ÄCKLIGA TJEJER. JAG HATAR DOM.
Annars så rädda syrran och jag livet på en full liten kille i viken som vi fann däckad i en buske på väg hem. Det var tur att hennes kopisar kom och hjälpte till. Jag fick inge liv i han hur mkt jag än ruskade. Men den sagan slutade gott. Tror jag.
Det var bara detta jag ville prata om för tillfället. Mer meningslöst dravvel kommer sen.
Puss Puss

Euww (eller hur de nu stavas). Annika, som för första gången på 20 år lägger sig före kl 12, ser en massa skräp i sin säng och börjar plocka bort det. En liten prick som ligger vid datorn tar jag upp med mina bara fingrar och känner att det är hårt, HÅRT. Det visar sig vara en äcklig liten larv, eller nått liknande. Värsta äckligt ju. Burr.
Annars händer inte mkt här i viken. Mer än att både Sanna och Alex saknar mig jättemkt. Saknar dom med. Kan prata om allt med dom. Nästan. Vissa saker berättar jag bara för mig själv. HAHA.
Annars har jag varit duktig. Ringde doktorn i Gävle igår och pratade med honom. Berättade för mig mer ingående om varför jag inte skulle komma och titta igenom min hudkostym. Mamma förstorar ju upp allting flera tusen gånger. Så henne kan man ju inte lyssna på något mer. Lite tråkigt. Ringde även gyn (inte gym) och frågade om jag kunde komma och göra mitt celltest, 1,5 år för sent. Det var så bra så att jag kunde komma och göra den. Fick tid redan samma dag. Så nu har jag suttit i en gynstol med. Fy fan vad hemskt det är. Man känner sig helt utblottad. Även om jag har legat naken på operationsbord m.m så kändes det här värst. Även om det var en tjej som gjorde testet. Det var lite hemskt. Även om jag ligger och visar mina bröst för mina manliga doktorer så känns ändå underlivet mer privat än vad brösten gör. Fast det kanske har att göra med att jag visat brösten för doktorer sen jag var pissigt liten. Och att stå naken inför läkare är inte heller så farligt. Men då bresar man ju inte med benen.
Nej nu får jag sluta pata gyn här. Kan ju avsluta med att det inte gör ont och att det är över på mindre än 5 min.
Så nu ska jag läsa lite fanfiction, lyssna på dålig musik för att sedan sova när min dator är slut på batterier. Vilket blir om ungefär 1,5 timme.
Så hej då.
Puss Puss

Hahahaha. Fy fan va sämst jag är. Den här dieten går käpprätt åt skogen. Det är inte bra att hälsa på sina föräldrar. Det finns ju bara goda saker att äta här + att jag har en lillasyster som bara skäller på mig och säger att jag ska äta som jag vill och röra på mig. Fast jag vet inte. Den här veckan som nu har gått. Jag vet inte om det är jag som inbillar mig. Men jag tycker att min mage är något mindre än innan och mina pyjamasbyxor sitter inte lika hårt om mina lår något mer. Fast då ska vi ta i räkningen att pyjamasbyxorna satt som ett ålskinn innan sommaren och att hela sommaren har jag sprungit upp och ner från backen till sjukhuset.
Annars har jag inte mkt mer att tillägga. Jag borde sova. Får syster reda på att jag ligger framför datorn så kommer hon att döda mig. Ska bara lägga in en video på en låt jag hörde idag. Min syster och jag satt och spelade spel på nätet. Och eftersom min syster bara vill spela läskiga spel får jag sitta med hörlurarna på mig och lyssna på skiten. Eftersom hon är för feg för att både titta och höra. Och titta och titta. Hon blundar för det mesta och frågar mig om hon kan se på skärmen. Men så spelade vi ett spel som heter "Alice is dead". Och i det spelet spelades en låt som jag blev helt kär i. Satt och sjöng lite på den eftersom den spelades om och om igen. Min syster blev mer eller mindre galen på mig eftersom jag sjöng om "The Boogeyman". Men den var helt underbar. Lät som en liten barnsång. Så nu lägger jag ut den så får ni bestämma skälva. Om den är väldans söt eller helt fruktansvärt kuslig.
Puss Puss

Är så sjukt arg på bloggen nu. Hade ju skrivit värsta inlägget och postat det. Men inte fan syntes det på bloggen när jag gick in på den? Är det fler som har det problemet?
Annars tuffar allt på som vanligt. Jag begraver mig i mitt rum med min dator och skiter i världen utanför. Jag har 5 miljoner saker jag borde göra. Men det är roligare att sitta och läsa fanfiction. Och ju porrigare dom är desto roligare är det. Jag är sjuk. En sjuk sjuk människa. Slå ihjäl mig någon. Tror inte att de flesta skulle klaga. Dom skulle nog må ganska gott om jag försvann.
Se bara när jag opererade mig. Inte fan va de någon som saknade mig då. Förutom familjen då. Pappa var så söt. Under min andra operation jag gjorde då var han så nervös och orolig att han åkte till köpis och vankade där i flera timamr för att tänka på något annat. Haha. Ibland kan dom överraska en. Väldans mkt.
Har inte så mkt mer att säga. Vaknade relativt tidigt idag. 7.30 tycker jag inte är så pass sent att vakna när det är frukost kl 7. Och dieten går bara fint. Blir mindre och mindre hungrif om kvällarna. Om dagarna är det ju omöjligt att vara hungrig. Man äter ju konstant. Och idag, än så länge, har jag inte hoppat över ett enda mål. Nu ska jag iväg och koka ris. Fattar inte att de ska ta upp emot en timme att koka det förbannade riset. Men gott är det. Tycker jag. Jämtemot min dietkompis. Fy på dig Linda.
Men ne. Jag tycker om dig ändå. Bli inte arg.
Puss Puss

3:dje dagen på min diet. Och jag är helt fucked up. Började med att jag vaknade 10.30 idag av att Linda ringde. Bye bye frukost och mellanmål. Men skönt som satan var det att få sova. Sedan lunch med Linda innan hon och hennes karl skulle fara till Östersund. Själv gick jag och fikade med Alex å Sanna. Och jag var duktig. Drack bara kaffe. Och det får man göra. Så länge man inte dricker allt som inte är vanligt bryggkaffe. Men vi satt ju å fika till långt över mellanmålet. Så det missade jag också. Så det blev lite nötter när jag kom hem. Middagen var ju bra iaf. Pannbiffar från igår. Satan vad goda dom är. Helt underbart mumsiga. Undrar hur det kommer att bli när jag far hem. Jag hoppas det går bra. Är ju lite seg på att följa dieter. Men den här är helt underbar. Om man följer den. Man är aldrig hungrig. SÅ haha på dig Mikael. Din diet kan ju slänga sig helt åt skogen.
Men prat om annat. JAG VAR PÅ HOCKEY IGÅR. Fy fan va härligt det var. Annika blir som en helt annan människa. Så fort jag sätter min fot inne i arenan fylls jag av ett helt underbart rus. Och lukten från arenan gör mig helt galen. Jag älskar verkligen att gå på hockey. Blir som en helt vanlig människa. Jag skriker, skrattar och ler ända ifrån mitt trasiga lilla hjärta. Det finns inte en enda som tittar snett på mig förutom dom som hejjar på motståndarlaget. Och vilken match det var. Oj jävlar. Aldrig vart på en roligare match. Och att Modo totalkrossade Frölunda. Det var som att vara i himmlen. Eller 6:te raden då. Platserna var helt underbara. Gaahhh. Fast det var en sak som fattades. Foppa. Brukar se honom sitta och sura i sitt lilla bås. Men inte igår. Det var ju lite tråkigt. Fast så som Modo spelade så bryr jag mig inte. Fett roligt var det.
Jaja. En sak till innan jag säger hej då. Pratade med sexy idag. Frågade henne vilka som sjunger till Canon-reklamen och hon bara "Monty Annika. Och låter heter Seglaren." Så jag tänkte lägga ut den här som slut på mitt inlägg. Hoppas folk är lika glada och upprumda som jag. För jag har fortfarande inte kommit ner från himmlen. Inte efter det jag fick veta idag.
Puss Puss

Dag nr 2 på min och Lindas diet. Fy fan. Det enda jag har gjort idag är sovit och ätit. Om man bortser från mitt pluggande i biblioteket i morse. Eller plugg och plugg. Jag förtår inte varför jag inte kan plugga. Hur jävla svårt kan det vara att intala sig själv till att skriva klart en uppsats som jag behöver skriva till typ 3 smågrejjer. Ibland hatar jag verkligen mig själv att det är roligare att sitta och läsa fanfiction än att göra något som har med min framtid att göra. PISS SKIT.
Men men. För att prata om roligare saker. JAG SKA PÅ HOCKEY. Ska gå snart å. Linda och jag ska bara äta vårt sista mål mat för idag. Pannbiffar och sallad. Mumsigt värre. Sen bär det av mot Fjällräven Center. TJOHOO.

Linda och jag startade på en diet idag. Vi äter konstant. Har inte vart hungrig en enda gång sen jag vakna i morse. Men nu. NU. Jag är så sjukt jävla hungrig nu. Jag skulle kunna trycka i mig allt möjligt. Det är tur vi var å handla idag. Så jag kan trycka i mig lite nötter iaf. Nått måste man ju få äta. Annars hade våran dietbok en massa tips på vad man skulle göra om lilla hungern satte in. Inte fan har jag följt dom små tipsen. Skulle kunna sätta i mig en stor fet jävla saftig stek för tillfället. Och med detta avslutar jag mitt inlägg på vad jag vill ha just nu. NU...

Sitter och degar innan filmkväll i korris. Började gå igen mina favoriter på youtube. Jag vet att jag nu kommer lägga ut en till film. Men dom minnena som dök upp med denna låten. Jag, Alex och en massa festande. Alla dessa fester vi ha vart på och haft. Saknar dom lite. Vill festa med henne igen. Vi var på fester. Fast sen så slutade dom i ren kalabalik å. Vet inte hur ofta jag vakna i min säng dagen efter och funderade på vad som hände under natten och hur jag kan ha hamnat hemma. Men men. Dags för flashbacks...

Hörde detta och dog en smula

en liten bit av Annika varje dag
en liten bit av Annika gör dig glad
en liten bit av Annika varje kväll
en liten bit av Annika gör dig snäll
en liten bit av Annika varje dag
en liten bit av Annika gör dig glad
en liten bit av Annika varje natt
en liten bit av Annika gör dig matt

Jag vet att det här kommer att låta konstigt. Men som folk tar på mig nu för tiden har aldrig hänt mig förr. Och nu menar jag inte på ett perverst sätt. Jag får kramar, händer på axlarna och folk som klappar mig på huvudet. Folk tar på mig på en massa sätt och jag blir bara gladare och gladare. Vad då att livet tuffar på precis som när man gick i skolan? Så bra som jag mår nu har jag nog aldrig mått. Jag minns grundskolan. Enda gången folk tog på mig då var när dom slog mig. Vilket jag inte vill komma ihåg. Sedan började gymnasiet. Jag tror det var då folk började ta på mig så som folk gör nu. Det är inte undra på att jag springer när folk kommer och ger mig en kram. Jag tror ju bara att dom ska komma och ge mig en rak höger följt av vänsterhanden. Men jag kom och tänka på det igår när jag stod i baren på kåren. Folk pratar med mig normalt. Ger mig kramar eller lägger en hjälpande hand på axeln. Inga onda gärningar i det. Jag har fortfarande inte kommit över det här att folk tycker illa om mig. För det tror jag att alla gör. Men ändå så finns det dom där få människorna där ute som fortfarande gillar mig och inte vill slåss. Känns så avlägset. Och även om det nu snart är 10 år sedan som jag gick ut grundskolan så finns dom känslorna fortfarande längst fram inom mig och jag kör oftare på det säkra kortet istället för att släppa allt och våga på något nytt.
Det är nog därför som High School Never Ends. För att man aldrig vågar släppa på sina gränser man satte då. Även om jag har släppt mycket från den tiden. Dom finns alltid inom en och tar över.
Var bara det jag ville skriiva om idag. Att folk tar på mig och jag mår bara bättre och bättre för var dag.
Puss Puss