Tänkte jag skulle skriva lite om min dröm som jag hade inatt. Alla mina drömma, eller de flesta, innehåller en massa saker som inte alls hänger ihop. Och så är även denna drömmen som jag hade.
Det var då allt en mysko dröm jag hade. Det finns inte egentligen någon handling. Men mest handlade det om att jag vaktade en gubbe som inte kunde gå utan satt i rullstol. Men varje gång man lämnade honom ensam för att göra en massa små saker så gick han upp från rullstolen och vandrade omkring. Nån gång fick jag reda på det och lurade ut honom. Det var någon människa med mig medan jag vaktade honom också. Kommer inte ihåg vem det var. Men vi var vänner. En annan del i drömmen som jag vill prata om är nån karl som jag träffade. Satan va han va snygg. Och vi var bara vänner. Trodde jag. Han var mellanbrorsan i en skara på tre. Bodde hemma och vi brukade träffas lite nu och då. Bara sitta och prata eller gå på en massa promenader och prata. Och när vi var ute och gick så hjälpte han mig konstant. Men vi skulle alltid klättra upp i de högsta snöhögarna och hoppa över farliga (enligt annika) djup m.m. Saken med detta är att vi hade en fest ute på gården till den gammla mannens hus och folk jag känner börjar prata om mig och denna killen. Och alla säger att han är sjukt intresserad av mig och jag bara pratar bort det. För att jag är för blind för att se. Men ändå så visste jag ändå att han var intresserad av mig. Som om att jag ser på mitt liv ifrån någon annans ögon.
Jag vet att det låter alldeles invecklat nu. Och det blev svårare att skriva ner det än vad jag trodde att det skulle vara. Men det jag vill säga med detta att det är nog så här mitt liv är. Att jag är för blind att se sådana enkla saker. Att ingen vågar ta första steget och hela mitt kärleksliv rinner ut i sanden.
Nu slutade denna drömmen lyckligt då. Om jag inte hittar på detta så kom jag till honom och konfronterade honom med de saker mina kompisar hade sagt till mig och han försökte väl att vifta bort det men kunde inte och jag fick mig världens kyss på slutet.
Jag vaknade väl ett tag efter det och fick panik. Kl var strax efter 9 och jag ska iväg till sjukhuset idag. Praktiken börjar ju idag så. Lite nervös är jag. Men inte så mkt som jag var igår. Jag har världens bästa handledare. Hittils iaf. Men jag tror nog ingen kan bli bättre än Lizette.
Nu skrev jag om mkt konstiga saker här. Jag som bara skulle prata drömmar.
Men det är väl så. Jag drömmer konstant och hoppas på att det ska vara verklighet. Men stolt är jag att jag nu har skrivit ner min dröm och kan minnas den för att sedan prata om den med mina riktiga kompisar.
Ha de gött alla.
Puss Puss