Så jävla jag...

Fan va jag hatar helger. I alla fall denna helg. Att folk inte ska ha något vett i kroppen. Ok att folk man bara känner inte har det, men ens egna familj. Så fy fan för min dag i lördags. Så mkt jag grät den dagen har jag inte gråtit på flera år. Förstår inte att folk tycker att det är så roligt att göra andra lessna. Jag ser då inge roligt att göra oskyldiga människor lessna. Men folk som är elaka mot mig kan jag skjuta ner. Dom förtjänar inte att få leva ett problemfritt liv. Men nu vill jag vara något snäll och säger inte allt för mkt. Men jag hoppas att ni som vet att ni gjort illa mig trampar på ett häftstift eller något liknande som gör asont. Se. Så elak är jag inte.
   Annat är det med korridoren jag bor i. Dom var dom enda som gjorde mig glad under lördagen. Det bjöds ju på tårta och på fredagen bjöds de på mat. Fast vi betalade ju för hela kalaset. Men satan va gott det var. Annika ska börja fira persiskt nyår oftare. Förbannat gott var det. MUMS.
   Och sen du här i korris. Du som är helt jävla underbar och orkar sitta och lyssna på mig när ja bara går och gråter. Och låter mig få se på film i ditt rum till sent på natten. Bara för att ja ska få annat att tänka på och glömma allt det hemska. Du sa till och med åt mig att dissa alla elaka människor. Och de gjorde jag idag. HAHA. Fast det känns inte som jag. Men de är väl så man måste göra. Så att folk förstår att Annika också har känslor. Även om det inte alltid syns. För det mesta gör jag som i lördags. Sitter inne på mitt rum och gråter en hel dag utan att någon vet om det. Men helt så ensam var jag inte. Ringde ju Malin så att hon fick sitta med mig och tentaplugg samtidigt. Så tack Malin. Utan dig hade jag nog aldrig kommit ut ur mitt rum något mer. Uscha.
   Annars vet jag inte om jag har så mycket mer att skriva om. Förutom att Annika rökte i sig en hel cigarett idag. Och jag som har slutat snusa. Fan va jag är sämst. Men jag röker inte ofta. Det var mest för att lugna mina nerver och pigga upp mig lite mitt under tentapluggandet. Och så tog jag en cigarett i lördags med. Men de va faktiskt en sådan gång när man får röka. Annika som var så upprörd, sur och lessen i lördags. Nä, den dagen vill jag bara radera bort från mitt minne. Sånt ska man aldrig behöva genomgå. Annika såg ut som Chandler från VÄNNER efter att han har tittat på bambi. Allt Malin sa till mig fick mig att börja gråta på nytt. Snöt nästan upp en hel pappersrulle också. HAHA.
   Men nu måste jag sluta. KL är snart 11 (på natten) och Annika måste försöka sova något innan tentan på onsdag.
Så ha det så gött allihopa och va snäll mot folk ni känner. Speciellt eran egna familj. Har ni en elak mamma så kan ja komma och slå in skallen på henne om ni gör det mot min.
Puss puss

Har kollat igenom min blogg lite snabbt nu. Finns ju för visso inget annat sätt att kolla igenom min blogg på. Och jag har kommit fram till att det inte står någonting vettigt i den över huvud taget. Antingen så fjantar jag bara runt, eller så är jag full som ett as och man kan knappt läsa vad jag skriver. Jag hoppas att det inte finns nå mycket personer här i världen som läser min blogg. Men de tror jag inte. Annika skriver ju på svenska, och det finns inte så många här i världen som kan svenska. Bara några miljoner. Och det är faktiskt inte så mycket med tanke på att det bor 6 miljarder (hoppas jag har rätt. annars skäms Annika) människor på detta klotet.
Ska väl skriva någonting intressant i alla fall. Så att ni får läsa någonting som innehåller något i denna blogg.
Annika hade lektion på KTC (Klininskt Tränings Centra/um nånting tror jag) idag. Där fick vi lära oss att ta venprover. Det var jätteroligt att sticka nålen i plastarmarna. Men de hade varit häftigare att sticka människor. De e stor skillnad att sticka plastarm och riktig. Men vi får inte sticka på varandra så. Men jag fick stasa Elenas arm i alla fall och känna efter venen som man ska sticka i. HIHIHI. Annika stod bara och skratta när jag fann den, och Elena bara "Göm alla nålar". Men jag hade faktiskt inte tänkt å sticka henne. Det hade varit elakt.
Men men. Nu har jag fått gnälla lite igen. Som jag gör för det mesta här på denna blogg. Ska nog göra en ny och försöka skriva lite vettigare saker i den. Men det kommer aldrig att bli av. Tro mig.
Men nu måste jag sova. Ska traska till KTC kl 8 i morrn bitti.
Sov så sött allihopa.
Puss puss

Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt.
Förlåt för att jag gör dig lessen. Det är inte meningen. Det är bara det att jag inte vet vad jag gör just nu. Allt är så nytt för mig. Du ska bara veta hur du får mig att må. Jag vet inte alls hur jag ska göra. Och du bara gör snälla saker. Förlåt mig.
Illa mår jag redan. Men när jag gör dig så här lessen så mår jag bara ännu sämre. Det är inte med meningen. Jag lovar.
Jag tycker jättemycket om dig. Jag älskar att vara med dig. Du får mig att känna mig så som man ska känna sig.
Men jag bara förstör allt. Förlåt mig.
Jag vet inte hur många gånger jag kan säga det. Hur många som hellst. Och jag förstår om du inte vill ta emot det.
Men ingen någonsin har varit så här snäll mot mig någon gång. Aldrig. Det här är första gången som det händer. Och jag bara förstör det.
Förstår om du inte vill ha med mig att göra någe mera. Förlåt.
Jag ska försöka ringa någon dag. Men jag vågar nog inte. Visste att du var för bra för mig.
Förlåt en gång till.
Jag ska försöka att bättra mig, och förklara varför jag gör som jag gör.
Förlåt igen en sista gång.
Ska försöka sova nu om det går. Men det gör det nog inte.
Du har rubbat hela min sömn.
Du ska bara veta hur mycke jag saknar dig.
Oj va detta blev dystert. Men jag lära bara säga det. Kommer aldrig att kunna sova igen annars. Och ja ska ringa. I morgon. Det första jag gör innan jag börjar plugga. Jag lovar att försöka bättra mig.
Puss och Kram