Förlåt, förlåt, förlåt, förlåt.
Förlåt för att jag gör dig lessen. Det är inte meningen. Det är bara det att jag inte vet vad jag gör just nu. Allt är så nytt för mig. Du ska bara veta hur du får mig att må. Jag vet inte alls hur jag ska göra. Och du bara gör snälla saker. Förlåt mig.
Illa mår jag redan. Men när jag gör dig så här lessen så mår jag bara ännu sämre. Det är inte med meningen. Jag lovar.
Jag tycker jättemycket om dig. Jag älskar att vara med dig. Du får mig att känna mig så som man ska känna sig.
Men jag bara förstör allt. Förlåt mig.
Jag vet inte hur många gånger jag kan säga det. Hur många som hellst. Och jag förstår om du inte vill ta emot det.
Men ingen någonsin har varit så här snäll mot mig någon gång. Aldrig. Det här är första gången som det händer. Och jag bara förstör det.
Förstår om du inte vill ha med mig att göra någe mera. Förlåt.
Jag ska försöka ringa någon dag. Men jag vågar nog inte. Visste att du var för bra för mig.
Förlåt en gång till.
Jag ska försöka att bättra mig, och förklara varför jag gör som jag gör.
Förlåt igen en sista gång.
Ska försöka sova nu om det går. Men det gör det nog inte.
Du har rubbat hela min sömn.
Du ska bara veta hur mycke jag saknar dig.
Oj va detta blev dystert. Men jag lära bara säga det. Kommer aldrig att kunna sova igen annars. Och ja ska ringa. I morgon. Det första jag gör innan jag börjar plugga. Jag lovar att försöka bättra mig.
Puss och Kram