I need to laugh

Snart far jag åter hem. Känns som om att det är det enda jag gör just nu. Åker fram och tillbaka mellan sandviken och ö-vik. Men de senaste gångerna jag var hemma har det hänt någe så att jag lära åka hem. Som nu. Nu ska jag träffa min doktor. Han kommer ända till sandviken ifrån gbg. Så då känner man att man kan ta och fara hem. Känns rätt gött faktiskt. Jag gör ju ändå inget här i ö-vik. Orkar inte träffa folk. Orkar inte prata och ligger mestadels i sängen och surar. Kanske borde ta och göra något effektivt i mitt liv. Men det vill jag inte heller.
Förstår inte varför jag alltid blir så depprimerad så fort våren kommer. Det är fel på allt och alla. Jag hoppas inte folk tar allt för illa upp. Är ju nästan bara Micke som vågar säga ifrån. Som i måndags när jag skulle boka biljetter till bion och det inte funka. Jag börjar skrika och slåss. Sen kommer Micke och pratar med sin lugna röst att jag måste lugna ner mig och läsa det som står på skärmen. I en stor fet röd text står det att jag inte kan boka mer biljetter på det tel-nr jag hade skrivit in. Sen så löste sig ju allt. Haha. Måste börja vakna till liv känner jag. Få se om min dr kan fixa det. Kanske kan utnyttja sina kontakter lite. HAHA.
Näe. Nu e de dags att göra någe roligare. Och eftersom min blogg och jag har något otalt med varandra, så kan inte jag lägga ut filmer på min blogg.
Klicka er vidare. Ni vet hur ni gör.

Puss Puss

But a smile never grins without tears to begin

Ja. Vad ska jag säga. Kan ju säga att det är tur att jag har min lilla Mikael. Vem skulle man annars sitta och prata med. Finns ju inget annat att göra. Än att supa sig full då. Så jävla roligt att göra det. Måste säga att min och Mickes "What the Hell" kväll är en kväll att minnas. Full som ett as blev jag. Dansade natten lång. Slutade med att folket fick bära hem mig. Med det var behövligt. Mer än ni kan ana. Känns som om att det är det enda som går att göra just nu. Folk har ju slutat att prata med mig. Känner mig aldrig välkommen nånstans. Alla bara tassar runt. Ingen som frågar mig om nått. Är det så konstigt att man super sig askalas då?
Så fuck you på alla som söker sig tröst. Jag vill också ha. Inte mycket. Bara en kram sådär hade varit ok. Men det får man ju sällan. Blir nog så att man får ta sig en vinare om dagen hädanefter. NICE

Jävla häxa Vilken mara

Här står jag ensam
Ingen vill ha mig
Jag hade klätt upp mig
Varit hos frissan
Men alla karlar
Verkar va upptagna ikväll
Så jag twistar för mig själv

Men du om nån borde förstå

Jag vet att jag har skrivit om det här förut. Men jag känner mig sjukt jäkla ensam. Folk springer till varandra hela tiden här i korris medan jag sitter ensam på mitt rum och lyssnar på allt och alla. Och nu kommer det ju verkligen att vara jättekul. Grannen bredvid gråter så att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Och ja. De e synd om grannen. Det säger jag ingenting om. Folk har känslor. Men det har ju inte jag. Annika är ju gjord i sten och skiter totalt i allt som sker runt i kring. FAN VAD JAG HATAR ALLA RUNT OM MIG NU. Det finns inte många som försöker få mig på bättre humör. Jag kan nämna två. Som jag vet försöker. Alla andra tassar runt mig som om jag skulle sprängas närsomhellst. Själv sitter jag ensam på mitt rum och gråter. SE MIG NÅGON. BARA NÅN. Jag lovar att bli bättre. Bara nån vill försöka. Snälla

You're the enemy

Vad är det för fel på folk?
Först verkar alla så snälla och trevliga men sen så slutar allt med att alla är så sjukt jävla ego. Varför kan ingen se mig för. Lilla jag. Vet inte om folk märker något över huvud taget? Men jag sitter för det mesta i min ensamhet och tycker synd om mig själv. Ingen som tänker på att knacka på, fråga hur det är eller berätta vad som händer i deras liv. För inte fan är jag blind. Nog ser jag mer än folk tror att jag gör. Och det får mig att må ännu sämre. Varför inte bara öppna munnen och berätta? Inte tar jag illa vid. Det är fan värre att se och förstå än att folk säger saker rakt ut. Det är tur att jag har min lilla ängel. Nån som vill mysa med mig iaf. Alla andra sitter med minst 5 mils avstånd ifrån mig. Men jag luktar väl konstigt. Eller så kanske jag avger skabb eller någon annan hemsk sjukdom. Ja inte vet jag. Jag kanske lika gärna be min doktor att ta livet av mig nästa gång jag ser honom. Jag kan nog hålla ut till april.


Men jag får sitta och se på hur alla andra får varann...

Desperados

Jag ska aldrig lämna dig

Lessen

Varför kan man aldrig tycka synd om dom fula djuren?