Jag vet att jag har skrivit om det här förut. Men jag känner mig sjukt jäkla ensam. Folk springer till varandra hela tiden här i korris medan jag sitter ensam på mitt rum och lyssnar på allt och alla. Och nu kommer det ju verkligen att vara jättekul. Grannen bredvid gråter så att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Och ja. De e synd om grannen. Det säger jag ingenting om. Folk har känslor. Men det har ju inte jag. Annika är ju gjord i sten och skiter totalt i allt som sker runt i kring. FAN VAD JAG HATAR ALLA RUNT OM MIG NU. Det finns inte många som försöker få mig på bättre humör. Jag kan nämna två. Som jag vet försöker. Alla andra tassar runt mig som om jag skulle sprängas närsomhellst. Själv sitter jag ensam på mitt rum och gråter. SE MIG NÅGON. BARA NÅN. Jag lovar att bli bättre. Bara nån vill försöka. Snälla