Aldrig nånsin att jag ska växa och bli stor. Låt mig få leva som en tioåring för resten av mitt liv. Satan va skönt det kommer att vara. Klättra i träd bygga kojor och bara vara.
   Om ni nu undrar varför denna uttalan bara sådär är det för att mina föräldrar åker snart och jag tycker att det ska bli så skönt så skönt. Vet inte om jag är en av dom få som bara klarar 2 veckor om året med mina föräldrar. Men dom är så förbannat dryga. Jag riktigt avskyr dom. Och folket på jobbet säger att det låter som om jag bor på något fängelse eftersom jag hela tiden pratar om att jag snart kommer att få vara helt själv hemma. Men det är nästan lite så. Fängelset på lövängsvägen.
   Annars händer inte mycket. Förutom att jag ska vara själv hemma snart i nästan 2 veckor.
Dags att fira. Gör det med en låt. En bra låt. Och den är bara för dig Alexandra.
Puss Puss på folket.
Och glöm inte min födelsedag. Jag bjuder på chokladtårta till alla som tittar förbi.

Ohh, Annika har shoppat. Hon har köpt sig en kamera nu. Den är jättelätt, jättesöt och ROSA. HAHAHAHAHA. Så nu hoppas jag att jag inte tappar bort den. Och nej, jag har inte tappat bort min förra. Det här är min första digitala kamera jag har. Så mobba mig inte. Annars har inte hänt så mycket i mitt liv. Jobbar häcken av mig och får ont i ryggen. I tisdags när jag jobba så är jag så glad att jag jobbade med snälla människor. Även om ordinarie var lite sura så var de andra två jättesnälla. Jag hade så ont i ryggen att Lina undra om jag skulle svimma eller stå kvar på benen. Men jag klarade det. Och ju mer jag rörde mig desto mindre hade jag också. Och patienterna är jättesöta de med. Jag berätta att jag hade ont och dom hjälpte till så mycket dom kunde. Det är fan bäst att vara på det stället att jobba. Finns inte många patienter som är sura och tvära. Bara en del och dom är för det mesta snälla och söta.
   Annars händer inte mycket i mitt liv. Mer än att jag har noll liv i denna stad. Finns inte någon som vill ut. Och enda kompisen jag har här snackar om hur kul hon hade dewt på krogen sist och jag sitter och undrar om det är jobbigt att lyfta på luren och höra om jag vill föja med eller om dom skäms så mycket över mig när vi är ute. Jag har ingen aning om vilket. Skulle vara snällt om nån ville tala om vilket.
   Annars har jag fått planera om totalt nu med flytt till Ö-vik. Tänkte åka 10-11 augusti nån gång. Men nu fick jag veta att jag ska jobba 10 augusti + att dom ville ha in mig helgen 15-16. Och jag säger inte nej. Pengar är bra. Lite sur över att det står att jag slutar 7 augusti på mitt schema medans schemat på jobbet så slutar jag 10 augusti. Men det går ändå. Familjen sticker till Polen på måndag å. Jag kommer att vara helt ensam i nästan 2 veckor. Ska bli så förbannat skönt att slippa dom. Ni ska bara veta vad min mamma sa igår. Till och med syrran fick damp. Men inte fan säger man till sina barn att dom bara förstör för hela familjen. Jag undrar vem fan det är som förstör som kommer med dom komentarerna hela tiden. Inte undra på att alla snackar skit om min mamma. Det är bara synd att inte fler gör det. För så jävla dryg är hon. Ska bli så skönt när dom sticker. Enda som blir tråkigt är att jag är hel ensam på min födelsedag. Och med tanke på hur många som kom ihåg den förra året kan jag tänka mig att ännu mindre männsikor grattar mig i år. Och mina så kallade kompisar här i Sandviken åker väl alla bort från stan så att dom slipper gratta mig och säger att dom så sorgligt nog glömde att irnga och gratta. Va fan. Alla kan ju ta och skjuta sig. Eller mig. Så slipper alla bry sig. Det hade ju varit bra det med.
   Nä. Nu blev det här alldeles för deppigt. Låt oss bli glada med lite bra musik. Och om ni vill. Jag tänker fortfarande baka mig en god kaka till min födelsedag. Så vill ni ha så är det bara att titta förbi.

Yay. Mina besökare är verkligen på topp i denna blogg. Den enda människan som läser i blogg är jag. De e fan nästan sorgligt. Jag kanske måste sjunka så lågt som alla andra för att få några läsare till denna blogg.
   Men jag vill inte. Jag vägrar att sitta och mala på vilka kläder jag har köpt och vart jag senast var ute och festa m.m. Jag vill inte det. Jag hatar sådana bloggar. Speciellt dom som sitter och bara klankar ner på alla andra. Nää. Död åt dom. Död åt alla jävla modebloggare med. Och folk som inte kan ha något privatliv och måste dokumentera allt vad deras barn och familj gör, eller vad dm fick för resultat på senaste tentan. Skriv något roligt istället. Som tex "Idag regnade det hela dagen. Det var skit. Jag kunde inte göra någonting annat än att nörda sims hela dagen". Fast Annika har jobbat idag. Så tro inget annat.
   Jaja. Jag får väl va tjejen med 0 läsare på sin blogg. Jag som har fått världens finaste blogg nu.
   Hej hej

Jobbade idag. Konstig va. Nee. inte riktigt. Så frågade chefen idag om ja kunde hoppa in och jobba i morrn också. Jajjemensan svarar jag. Så det var mina 2 lediga dagar det. Men de e bra med lite extra sekiner. Undrar om jag inte hoppar in på torsdag å. Det skulle inte vara så fel med lite extra i fickan. De e fan inte billigt att plugga.
   På vägen hem från jobbet idag tänkte jag på dig. Konstigt va. Och medan jag cyklar där och funderar så kommer ja att tänka på att man kallar patienter för damer och herrar. Gjorde man i Ö-vik i alla fall. Så då kom ja att tänka på dig och att du skulle bli kallad Herr Nilsson. Och Annika är väldigt lättroad efter att jag jobbat. Så det gjorde ju hela cykelresan hem lite lättare. Sen när man kom hem behöver man ju inte tala om. Men ja kan ju säga en sak. Min mamma skulle behöva gå en psykundersökning, om det finns sådana.
   Sen när jag kommit hem och fått mat i mig (efter ett långt jävla tag för att mina föräldrar skiter i allt) så går min syster och jag ut på promenad. Satan va skönt det var. Det riktigt värker i fötterna på mig fortfarande. Undrar om ja ska skaffa mig ett par riktigt sköna skor att gå i. Jag tror det skulle behövas.
   Nee. Nu måste Annika sova. Hon ska upp tidigt i morgon. Det är dags att dra till biblioteket och fixa böckerna jag behöver för att kunna skriva klart rapporten. Och jag är faktiskt riktigt trött nu efter våran promenad.
   Puss Puss

Viken jävla dag det ha vart idag. Först vaknar man av en hiskeligt dunkande i väggen. Då är byggarna här och sätter in nya dörrar åt oss. Men Annika glömmer ju alltid sådant och ligger å funderar på vad mamma håller på med eftersom det dunkar i hela huset. Men men. Det blev ju bra till slut.
   Sedan åkte man iväg till jobbet igen där man får skäll av de ordinarie för att man sätter sig ner och vilar för 2 min. Vi hade en väldigt söt farbror på avdelningen också som gick bort idag. Det är första gången jag är med när någon dör. Satt inne hos honom och vakade medan närstående var på väg. Och så rädd som jag var då har jag nog aldrig varit. Jag satt bara och hoppades på att han skulle leva så pass länge att jag hann ut ur rummet. Och det gjorde han också. Närstående hann komma och vara med honom sista minutrarna av livet. Men jag var så rädd. Jag ville verkligen inte vara där inne när han dog. Sjuksystern berättade det för mig som hastigast ute i korridoren när jag höll på att hjälpa en annan till kvällen. Tittade in genom dörren och såg honom ligga där på sängen. Det såg ut som om han sov. Så så farligt är det nog inte när folk dör. Det är nog bara jag som brusar upp mig som vanligt.
   Men så kom jag hem till slut efter allt tjaffs på jobbet. Ordinarie borde ta och vara lite snällare. Va fan gör det för något om man har sprungit häcken av sig hela dagen och sitter ner för 2 min. DÖD ÅT ORDINARIE.
   Så nu sitter jag här hemma och funderar på om jag ska orka mig upp på maskinen en stund innan jag faller ihop på sängen. För jag måste ändå duscha, så då kan jag lika gärna stå på maskinen innan.
   Nu måste jag iväg iaf. Ville bara berätta att jag varit med om mitt första dödsfall.
Puss på er alla. Krama alla ni gillar. Ni kan aldrig gissa hur fort det kan gå att försvinna

Jag är så förjävla trött just nu. Känns som om att mitt liv står stilla för tillfället. Ingenting händer och allt bara rullar på som det brukar göra. Varför kan det inte hända mig någonting. NU. Jag vill ha en förändring nu. Men det kommer nog aldrig att ske. Jag är för feg för att våga göra något. RING MIG. Och jag tror att ni borde veta vem nu vid detta laget. Fan va ja e patetisk. Men men.
   Annika ska försöka vara duktig nästa vecka. Har en rapport jag måste fixa till. Så det ska jag göra onsdag och torsdag. Då är jag förhoppningsvis ledig. Det kan ju bli så att dom ringer in mig. Och då är det nästa bye bye på den rapporten. Jag kankse bara ska åka till biblioteket, låna böckerna jag behöver och sedan sitta här hemma och skriva den förbannade rapporten.
   Undrar om ja ska göra något med mitt hår med. Jag börjar bli så trött på det. Men ska ja göra något så kommer jag bara att färga det. Eller blondera heter de väl. Jag orkar inte bry mig i vilket. Men tillbaka till ämnet. Då kommer ja lägga ner asmycket penga på blonderingen och sedan får min syster sätta saxen i håret och klippa lite som hon känner för. Fick hon göra förra året, och det blev jäättebra. Till skillnad från när man låter sina Ö-viks kompisar klippa en. Men jag gnäller inte så mycket. Hår växer. Och man kan alltid gå till frisören och be dom att rädda ens hår om man vill. Men jag orkar inte sådant. Efter 1 vecka så ser mitt hår lika risigt ut igen så.
   Hmm. Drömde inatt. Och nej. Inte om dig, konstigt nog. Drömde om Anna och hennes syser. Som jag på något viss trodde hette Lisa. Det blev lite fel. Men syster rätta mig och sa att hon hette Lotten och inte Lisa. Så då kom ja på att hon inte heter Lotten utan Lotta. HAHA. Jag är så bra ibland. Men hon kom i alla fall och hälsade på mig här i Sandviken. Bara för hon visste att jag var ensam. Och hon hade med sig hela sitt fotbollslag å. Fast jag vet inte om hon spelar fotboll. Jag får fråga Anna.
   Oj. Nu blev det långt. Det va inte meningen. Men jag behövde nog skriva lite. Dom enda människorna som jag umgås med är ju syster och hennes vänner. Satan vad jag är ensam i denna staden. GE MIG VÄNNER. Men men. Jag åker snart tillbaka till paradiset.
   "And now for something completely different"

Titta. Jag kom ihåg att skriva nu, efter en hel arbetsdag. Men trött är jag nu. Det är mycket energi som går åt till att ta hand om gamlingar. Eller äldre ska man väl kalla dom egentligen. Men gamlinar kan vara ett gulligt ord det med. Men men.
   Det jag ville prata om just nu är mig själv. Ville vara lite ego för en stund. Men det är väl det som bloggar är till för. Men åter till mig. Det är så att jag sover med syster lite till och från. Och det får man göra. Det är mänskligt att sova tillsammans med sina syskon. Och varje gång vi gör det gnäller hon på mig att jag ligger bakom henne och kramar om henne och riktigt gosar in näsan i nacken på henne. Men nu hatar ju min syster närkontakt medan jag bara vill ha mer. Men jag tror jag är en sån som sover riktigt riktigt nära folk. Tror jag. Är inte så hundra på det. Men det har jag gjort i Ö-vik iaf när jag har sovit tillsammans med folk. Om man kan kalla 2 pers för folk. Sovpartyt i tv-rummet räknar jag inte med. Men då har jag sovit nära folk och kramats med dom hela natten. Eller så har dom kramat mig. JAG VILL HA NÄRHET. Men det är nog för att jag aldrig fått så mycket kärlek i mitt liv. Eller om jag fått för mycket. Men det tror jag inte. Har inte fått det av mina föräldrar i alla fall. Men men. Måste sluta nu. Trodde aldrig jag kunde skriva så här mycket om att sova. Men tydligen så går det.
Sov så gott allihopa.
Kram kram

Såg Harry Potter igår. Jag vet inte. Jag tycker inte dom filmerna är vad dom en gång har varit. Magin har försvunnit från filmerna, fast då är jag töntig och tycker bara om dom 2 första filmerna. Enda filmerna där allt man vill ska vara med från böckerna är med. Usch. Jag gnäller för mycket. Men filmerna är så överskattade. Böckerna är bättre. Även fast Harry bara gnäller hela tiden, jag riktigt avskyr Dumbeldore och ända människan i böckerna jag älskar är Snape. Men men. Orka prata Harry Potter nu.
   Annika är så seg av sig. Hon ska åka till jobbet nu och det enda jag har fått på mig är underkläder. Kankse borde tänka på att fixa mig i ordning och packa väskan och få i mig lite kaffe, så att jag blir någorlunda mänsklig. Får hoppas att jag kommer ihåg att skriva lite mera när jag kommer hem. Va en massa mer jag ville prata om (bara dig. som vanligt) och lite annat runt i kring. Men men. Vi höres folket.
Puss puss

Ja, så var även denna dagen slut. Usch. Att man orkar släpa sig till jobbet varje dag. Men men. Det går, det går. Idag kom det en ny dam till avdelningen och satan va jobbig hon var. Och allt man får höra är "det är inte lätt att vara gammal och dement". Nänä. Det kan jag förstå. Men ibland är det svårt att inte vara elak mot dom.
   Men prat om annat. Nä. Det finns inte. Jag går fortfarande omkring och gråter för tentasvaraet, är orolig för att jag inte kommer skriva klart rapporten och längtar och hoppas på att du ska höra av dig till mig. Fan, mitt liv suger fett.
   AHA. Jag har 1 anledning till att Sandviken är en pissigt liten stad där alla känner alla. Idag på jobbet så frågar någon som precis kommit efter semestern "är det inte du som är Domicelas dotter". Vilket jag ju är så de svarar man ju ja på. Och då börjar hon att fråga en massa frågor och undrar om ja är äldsta eller yngsta. Och sedan efter ett ta kommer det in en annan ordinarie i personalrummet vilket får den andre att utbrista "vet du vems dotter detta är. Det är Domicelas". "Ja jävlar. Det är därför jag känner igen dig", säger hon tillbaka och börjar ställa en massa konstiga frågor hon med. Fan va ja inte orkar Sandviken. Ta mig härifrån.
   Ensam är jag på min födelsedag också. Men jag tänkte dra mig norrut innan dess. Så om ni vill kan ni få komma på kalas i Ö-vik den 11 augusti. Jag kommer bjuda på hembakta kakor, kanske, om ja hunnit med rapporten.
   Oj vad mycket det blev. Det var inte meningne. Men jag tror man måste få skriva av sig ibland. Det är inte ofta jag orkar skriva något på denna blogg så. Men nu måste jag sova. Annika ska jobba förmiddag i morrn.
Sov så gott allihopa

Ja. Fick tillbaka svaren från sista tentan i måndags. Annika fick underkänt. Första tentan som jag totalfailar. Men men. Annika ringde igår och hörde hur det var. Och Monica som ger ut tentorna skickade den hem till mig. Och nu när jag tittade på den idag kändes det inte så hopplöst även fast jag var 8 poäng ifrån. Det som gör mig mest arg för att jag failade ar för att en så snäll klasskamrat undrade hur det hade gått. Och jag svarar som alltid att det gick rakt åt helvetet. För det tycker jag det alltid gör. Och hon svarar jasså, du är den första som säger det. Alla andra tyckte det gick jättebra.
   Så ni kan ju förstå varför jag sitter här och gråter för att jag inte klarade denna tenta. Folk borde tänka mer på vad dom säger. Men jag är likadan. så jag ska nog inte säga så mkt. Är bara det att jag blir så sur att folk tror att man är duktig för att man ha klarat alla tentor hitills. Men ja orkade inte plugga till denna tenta. All tentapluggande hade runnit ifrån mig. Man vill inte plugga något mer när det börjar bli sommar ute + att min kära doktor ringde dan innan tentan och sa att ja kommer att få åka in på operation till hösten. Då vill man ju plugga ännu mindre. Ska se om det finns nån människa där uppe som vill hjälpa mig att plugga till omtentan. Dom skulle vara änglar då. Men men. Nu ska jag leta efter nåågot kallt att dricka. Det är varm här
   Hej då allihopa. Och jag skulle tycka det var väldans trevligt om nån hörde av sig. Men det är det ju ingen som vill.
Folk verkar inte förstå hur ensam jag är.