Lower yourself, forgetting all your standards

Jag är så förjävla trött just nu. Känns som om att mitt liv står stilla för tillfället. Ingenting händer och allt bara rullar på som det brukar göra. Varför kan det inte hända mig någonting. NU. Jag vill ha en förändring nu. Men det kommer nog aldrig att ske. Jag är för feg för att våga göra något. RING MIG. Och jag tror att ni borde veta vem nu vid detta laget. Fan va ja e patetisk. Men men.
   Annika ska försöka vara duktig nästa vecka. Har en rapport jag måste fixa till. Så det ska jag göra onsdag och torsdag. Då är jag förhoppningsvis ledig. Det kan ju bli så att dom ringer in mig. Och då är det nästa bye bye på den rapporten. Jag kankse bara ska åka till biblioteket, låna böckerna jag behöver och sedan sitta här hemma och skriva den förbannade rapporten.
   Undrar om ja ska göra något med mitt hår med. Jag börjar bli så trött på det. Men ska ja göra något så kommer jag bara att färga det. Eller blondera heter de väl. Jag orkar inte bry mig i vilket. Men tillbaka till ämnet. Då kommer ja lägga ner asmycket penga på blonderingen och sedan får min syster sätta saxen i håret och klippa lite som hon känner för. Fick hon göra förra året, och det blev jäättebra. Till skillnad från när man låter sina Ö-viks kompisar klippa en. Men jag gnäller inte så mycket. Hår växer. Och man kan alltid gå till frisören och be dom att rädda ens hår om man vill. Men jag orkar inte sådant. Efter 1 vecka så ser mitt hår lika risigt ut igen så.
   Hmm. Drömde inatt. Och nej. Inte om dig, konstigt nog. Drömde om Anna och hennes syser. Som jag på något viss trodde hette Lisa. Det blev lite fel. Men syster rätta mig och sa att hon hette Lotten och inte Lisa. Så då kom ja på att hon inte heter Lotten utan Lotta. HAHA. Jag är så bra ibland. Men hon kom i alla fall och hälsade på mig här i Sandviken. Bara för hon visste att jag var ensam. Och hon hade med sig hela sitt fotbollslag å. Fast jag vet inte om hon spelar fotboll. Jag får fråga Anna.
   Oj. Nu blev det långt. Det va inte meningen. Men jag behövde nog skriva lite. Dom enda människorna som jag umgås med är ju syster och hennes vänner. Satan vad jag är ensam i denna staden. GE MIG VÄNNER. Men men. Jag åker snart tillbaka till paradiset.
   "And now for something completely different"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback