Jag hatar världen och världen hatar mig!

Jaha. Nu har syster försökt att fixa min blogg igen. Men internet dampa loss och på något sätt fick jag hennes blogg. Fast det är min då. Men med hennes bild och bakgrund. Jag vill inte ha Gerard på min blogg :'( Men men. Nån dag framöver ska hon göra om den. Det har hon lovat. Jag tycker den är lite för vit för att vara Annika.
   I torsdags hade jag en fetäcklig nattfjäril i mitt rum. Konstigt nog fick jag inte panik och fångade in den i locket till brännskivorna. Dagen efter var den borta och jag trodde att pappa hade släppt ut den. Det visade sig att den hade rymt. Då fick Annika panik. Men jag hittade den igen (utan panik) och fångade den i en burk med lock denna gång. Sedan såg Annika att den hade lagt ägg i cd-locket. Då mådde Annika illa. Men dom tog hon kål på. Fett roligt. Fyllde locket med en massa Yes och skålhett vatten. Dagen efer hade äggen gått från att ha varit ljusgula till svarta. Det va roligt. Annika tyckte mkt om att hon lyckades döda en massa bäbisar. HEHE. De va roligt.
   I helgen lånade syster och jag lite filmer från videomix. En av filmerna var "American Dreamz". Älska den filmen. I filmen får Iqbal damp och syster å jag på samma gång "Jag hatar världen och världen hatar mig". Fett roligt uttryck. Det borde man använda oftare.
   Drömde fett konstig dröm inatt. Eller natt å natt. Från 12.00-15.00 idag nån gång. Och jag kom ihåg den fram till 5 ungefär. Men nu är den borta. De är lite synd. De är roligt att komma ihåg sjuka drömmar. Kankse ska fundera på den inatt när jag jobbar. Om vi har materialbrist vill säga. Hata att jobba och man inte har något att göra. Folk skrattade åt mig natten som var. Tydligen såg jag ut som skit. Men Annika var skapligt trött å. Och snart väntar jobbet igen:'(
   Men en bra sak som hände precis när jag kom till jobbet. Fick ett sms av Patrik som påminde mig om vårat liv som kommer att komma efter det här livet. Jag längtar redan. Wohoo. Ni borde se upp.
   Mer finns det väl inte att skriva om. Det här inlägget har redan blivit fett långt. Och jag som ville skriva om 500 saker till. Men men. Det får bli till en annan gång. Nu ska Annika surfa runt på nätet och vila lite innan hon ska till jobbet. Ska åka om en timme.
Puss på er alla och som DiLeva säger: Frukta inte. Ät frukt.

Vad ska ja göra nu med mitt liv?

Ok. Nu e de gjort. Jag har inget liv. Sista Harry Potter boken släpptes i lördags (igår) och idag (söndag) har jag läst ut den. Och Annika är helt: Jaha, vad ska jag göra nu?
   I flera år har man gått och väntat på att den sista boken ska komma. Nu har den kommit. Nu har jag läst den. Nu vet jag inte vad jag ska göra. Mitt liv saknar fullständig mening. Nu måste jag komma på något annat att fördriva tiden i mitt liv att göra (konstigt formulerat. Jag vet). Harry Potter fanfiction känns helt meninglöst att läsa nu. Jag vet ju hur sista boken slutar. Och NEJ Annika. Säg inget. Folk som Malin kommer att döda dig.
   Köpte boken åt henne. Var på Bokia och såg två gamla klasskompisar som pekar och skrattar åt en (Annika var i arbetkläder. Men ändå) så Annika skickar ett desperat SMS till Malin. Vi pratar en stund och Annika traskar till apoteket när hon snällt frågar om inte jag kan köpa boken åt henne. Visst säger jag men påpekar också att det kommer att se konstigt ut om jag går dit en gång till. Men Annika uträttar sina ärenden i det lilla centrum Sandviken erbjuder och traskar glatt till Bokia på väg till jobbet igen. Men jag tror inte dom kände igen mig. HAHA. Och hon i kassan säger att det är bra att man bor i Sandviken när man vill ha den boken och Annika frågar snällt varför. Då säger hon att folk i STLHM har köat utanför sen i torsdags för att få tag i boken. OJ DÅ kommer mitt svar och tillägger: Jag som kom på igår att boken skulle släppas idag. Då skrattar hon bara medan jag packar ner boken i väskan och beger mig till jobbet för att öppna första sidan till denna bok som kommer att bli slutet på mitt liv.
   Men nog pratat om denna. Jag vill inte veta av den något mer. Nä. USCH.
  Och bara för att reta Patrik. Jag har nu läst en engelsk bok på 600 (607 för att vara exakt) sidor på endast 2 dagar. HAHA. Flåt.
Ha de gött allihopa och kom gärna med förslag på andra saker jag kan göra för att få mitt liv att gå framåt. Det känns ganska hopplöst nu.
   En sak till. Tack Jojjo. Mina soleksem ser mkt bättre ut nu. Älskar dig och din mor. Puss på er.
Och puss på alla andra.
Hej då

Saker...

Min syster försökte fixa till min blogg. Titta vad fin den har blivit. HAHA. Men jag älskar henne. Tänk vad hon har jobbat för att få den att se bra ut. Men hon orkade inte längre än detta. Men snart så så har jag en fin blogg. En som ser lite mera Annika ut än vad den gör nu.
   Såg Harry Potter i fredags. På premiärdagen. Osch. Va cool jag är. Men det är nästan så att man ska sluta se filmena. Dom blir bara sämre och sämre. Och skådespelarna i filmen har ju totalt flippat ur. Den enda som fortfarande är cool av dom alla är ju Rupert Grint. Han som spelar Ron. Men tillbaka till filmen. Blä. Mer orkar jag inte säga om den.
   Annars tuffar mitt liv på som vanligt. Jobbar (utom denna vecka :'( ) och lodar framför datorn. Uppdaterar aldrig min blogg och försöker hålla mig från solen. Var ute och solade i en timme den här veckan. Sen när jag kom in hade jag utslag över hela magen. Hata soleksem. Vem fan får soleksem? Nån mer än mig så kan ni ju gärna skriva hur man får bort dom. Jag provar med det mesta. Men än så länge har ingenting fungerat. Och jag har aldrig fått det heller. Det är nu dom kommer. Efter att jag har levt i ungefär 21 år. Fan de är värre att ha eksem än hjärtfel. Jag vet så tro mig.
   Nu finns det väl inge mer att berätta. Orka prata om att man är ute och badar på kvällarna. Nu ska Annika inta sitt knark (kaffe) och fortsätta loda framför datorn.
Puss och Kram på folket.

GBG

Va i gbg i helgen. Följde med min syster på festival. Varför har inte lilla Annika varit på festival förut? Varför måste det ta nästan hela 21 år innan Annika åker på festival? Det var så jävla kul. Fy fan vad man mår bra. Och så får man kramar av helt okänd personer och dom bryr sig inte. Älska festival. Bra band va det man fick se å. Och en del som man inte tyckte om tycker man är lite bättre nu. Men jag kommer nog aldrig att tycka att Avril e bra. Förlåt alla Avrilfans. Men folk tycker olika.
Träffade Conny i en 5 min också. Fan va härligt de var. Jag saknar mina pojkar från Lysekil. Dom är dom få människorna som jag kan säga precis vad som hellst till utan att dom tar illa vid. Älska dom. Om ni ser dom kan ni väl ge dom en kram ifrån mig. Det förkänar dom mer än ni kan ana.
Innan jag åkte till gbg då så var de Bangen i Högbo (uttalas Höggbo). Där var Salem Al Fakir å spela. Och min syster å henne kompis stod vi ingången för artister och vip-folk tills en gubbe hämta Salem så att dom kunde få en fin bild på han. Helt sjuka är dom. Och sen fick dom autograf av hoom också. Vilka små livliga människor. Att dom orkar.
Mn tillbaka till gbg och festivalyra. Kanske ska säga att jag var på Pier Pressure å. Så att folk inte tror att jag var på Metal Town. Orka metal. Men men. När Avril sjöng på ena scenen såg syster Ray från MCR på den andra scenen (Avril spela på scen 2 och MCR på scen 1). Vi vinkade som idioter till honom. Till slut såg han oss gav oss ett leende prata med nån annan som tittade fram (vi tror de var Gerard) och sedan gick han. Fatta vad elakt. Inte ens en liten vink. Hmpf.
Men Annika är nöjd. Hon fick se Bob live in action. Hur het får en karl bli. Älska Bob.
Lite annat smått å gott innan jag slutar. Less than Jake var helt underbara när dom prata. Gogol Bordello är jättebra men har lite för långa låtar. Billy Talent-sångaren var bättre än jag trodde fast han hade lite whiny röst. The Sounds kan inte sjunga live. Mando Diao pratar för lite och varför spelar dom Tommy Körberg med Anthem innan The Sounds beträder scenen? Inte för att Annika klagar. Va ju bästa låten på hela dan.
Men men. Nu ska Annika runda av medd ett puss å kram. Hon måste göra sig ordning innan hon går till jobbet. Hon jobbar natt denna vecka.
Puss å kram alla glada människor. Och krama folk. Det gör gott. De märkte Annika på Pier Pressure.