Snart far jag åter hem. Känns som om att det är det enda jag gör just nu. Åker fram och tillbaka mellan sandviken och ö-vik. Men de senaste gångerna jag var hemma har det hänt någe så att jag lära åka hem. Som nu. Nu ska jag träffa min doktor. Han kommer ända till sandviken ifrån gbg. Så då känner man att man kan ta och fara hem. Känns rätt gött faktiskt. Jag gör ju ändå inget här i ö-vik. Orkar inte träffa folk. Orkar inte prata och ligger mestadels i sängen och surar. Kanske borde ta och göra något effektivt i mitt liv. Men det vill jag inte heller.
Förstår inte varför jag alltid blir så depprimerad så fort våren kommer. Det är fel på allt och alla. Jag hoppas inte folk tar allt för illa upp. Är ju nästan bara Micke som vågar säga ifrån. Som i måndags när jag skulle boka biljetter till bion och det inte funka. Jag börjar skrika och slåss. Sen kommer Micke och pratar med sin lugna röst att jag måste lugna ner mig och läsa det som står på skärmen. I en stor fet röd text står det att jag inte kan boka mer biljetter på det tel-nr jag hade skrivit in. Sen så löste sig ju allt. Haha. Måste börja vakna till liv känner jag. Få se om min dr kan fixa det. Kanske kan utnyttja sina kontakter lite. HAHA.
Näe. Nu e de dags att göra någe roligare. Och eftersom min blogg och jag har något otalt med varandra, så kan inte jag lägga ut filmer på min blogg. Klicka er vidare. Ni vet hur ni gör.

Puss Puss