Vad är det för fel på folk?
Först verkar alla så snälla och trevliga men sen så slutar allt med att alla är så sjukt jävla ego. Varför kan ingen se mig för. Lilla jag. Vet inte om folk märker något över huvud taget? Men jag sitter för det mesta i min ensamhet och tycker synd om mig själv. Ingen som tänker på att knacka på, fråga hur det är eller berätta vad som händer i deras liv. För inte fan är jag blind. Nog ser jag mer än folk tror att jag gör. Och det får mig att må ännu sämre. Varför inte bara öppna munnen och berätta? Inte tar jag illa vid. Det är fan värre att se och förstå än att folk säger saker rakt ut. Det är tur att jag har min lilla ängel. Nån som vill mysa med mig iaf. Alla andra sitter med minst 5 mils avstånd ifrån mig. Men jag luktar väl konstigt. Eller så kanske jag avger skabb eller någon annan hemsk sjukdom. Ja inte vet jag. Jag kanske lika gärna be min doktor att ta livet av mig nästa gång jag ser honom. Jag kan nog hålla ut till april.


Men jag får sitta och se på hur alla andra får varann...