Love it when you say my name

Euww (eller hur de nu stavas). Annika, som för första gången på 20 år lägger sig före kl 12, ser en massa skräp i sin säng och börjar plocka bort det. En liten prick som ligger vid datorn tar jag upp med mina bara fingrar och känner att det är hårt, HÅRT. Det visar sig vara en äcklig liten larv, eller nått liknande. Värsta äckligt ju. Burr.
Annars händer inte mkt här i viken. Mer än att både Sanna och Alex saknar mig jättemkt. Saknar dom med. Kan prata om allt med dom. Nästan. Vissa saker berättar jag bara för mig själv. HAHA.
Annars har jag varit duktig. Ringde doktorn i Gävle igår och pratade med honom. Berättade för mig mer ingående om varför jag inte skulle komma och titta igenom min hudkostym. Mamma förstorar ju upp allting flera tusen gånger. Så henne kan man ju inte lyssna på något mer. Lite tråkigt. Ringde även gyn (inte gym) och frågade om jag kunde komma och göra mitt celltest, 1,5 år för sent. Det var så bra så att jag kunde komma och göra den. Fick tid redan samma dag. Så nu har jag suttit i en gynstol med. Fy fan vad hemskt det är. Man känner sig helt utblottad. Även om jag har legat naken på operationsbord m.m så kändes det här värst. Även om det var en tjej som gjorde testet. Det var lite hemskt. Även om jag ligger och visar mina bröst för mina manliga doktorer så känns ändå underlivet mer privat än vad brösten gör. Fast det kanske har att göra med att jag visat brösten för doktorer sen jag var pissigt liten. Och att stå naken inför läkare är inte heller så farligt. Men då bresar man ju inte med benen.
Nej nu får jag sluta pata gyn här. Kan ju avsluta med att det inte gör ont och att det är över på mindre än 5 min.
Så nu ska jag läsa lite fanfiction, lyssna på dålig musik för att sedan sova när min dator är slut på batterier. Vilket blir om ungefär 1,5 timme.
Så hej då.
Puss Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback