Annika i ett nötskal. Var hos syster och hennes karl i lördags och festade med småbarnen. Ja. Jag börjar bli gammal kan jag ju säga. Fast jag kom ju igång när de andra ville sova. Haha. Så så liten är jag nog inte.

   Våldtäcksmannen härjar fortfarande i Sandviken. Alla är livrädda utom jag. Men jag tog bussen hem för att göra syster mindre orolig. Lovade att ringa henne om någonting hände. När jag kommit 10 meter från deras lägenhet kommer jag på i mitt berusade tillstånd att min mobil ligger på deras bord. Bra gjort Annika. Bra gjort.

Men men. Väntar på bussen i alla fall. Som jag tror jag har missat. Men tänker att jag kan vänta i en halv evighet innan jag far hemmåt. Och medan jag väntar på bussen, tror aldrig jag har sett så mycket bilar fara ute på vägarna en lördagsnatt. Men Sandvikenborna är trötta på denna våldtäcktsman nu. Så de far runt på stan för att leta bilar och mystiska män. Skitgulligt och lite tragiskt att något hemskt måste hända för att få en hel stad att sammarbeta med varandra.

Bussen kom till slut och jag kom hem utan incidenter. Blev överlycklig av att se en brynässupporter, en akatsuki-anhängare och Link framför mig på bussen. Så glad att jag skicka ett sms till D från mammas mobil när jag kom hem. Stackars krake trodde att något hänt. Jag borde nog lugna ner mig lite när jag är full.

 

Annars händer inte mycket. Förutom att Annika ska på arbetsintervju på onsdag. Fy fan vad nervös jag är. Skakar redan. Tror jag ska skriva ner lite frågor på ett papper innan jag far så att jag inte får total tungäfta. Skulle vara så fett jävla skönt med ett jobb nu. Som jag har slitit för detta. ÅÅÅHHHHH. Nej. Nu tänker vi bara positivt och håller alla tummarna vi har.

 

Nej. Dags att lugna ner sig lite så att jag sover något inatt. Även om de så bara är tisdag i morgon.

 

Puss Puss