Little things I should have said and done

Vad ska jag säga. SMällde in foten i köksdörren nyss. Fy fan vad ont det gör. Att jag inte har brytit mer ben i min kropp än ena armen är helt sjukt, med tanke på hur ofta jag gör mig illa. Eller så har jag brytit mina tår ett antal gånger. Är väl bara jag som är så van med att konstant slå i tårna så hårt att det ska göra ont 3 timmar efter.
 
Bråkade med mamma igår. Konstigt va? Nej. Inget ovanligt alls. Och hon är precis lika mogen som min syster. Herregud. Komma med sista kommentaren att jag borde växa upp. För den kommentaren är jag ju inte alls trött att höra på. Kläckte ur mig något efter om att hon (min mamma) måste vara mindre mogen än mig eftersom hon kommer med kommentarer som en 20-åring gör. Sen blev hon sur och gick till vardagsrummet. Och löjligaste av allt är ju hur bråket startade. För att jag fråga om hon kunde göra en kopp kaffe till mig också när hon ändå skulle brygga kaffe. Förstå att min mamma är mogen.
 
Bråkade med L igår å. Eller bråka och bråka. Jag var sur för att hennes familj har ordnat fest när det är schlagerfinal. Det går ju bara inte för sig. Och L försöker vara snäll och säga att vi kan se reprisen dagen efter. Fast det är ju inte samma sak. Så jag säger att de e lugnt och att vi kan kolla vem som vinner och sen fortsätta festa. Det gick tydligen inte alls. Så jag får inte veta vem som vinner förrns vi har sett klart på reprisen. Hur ska Annika klara sig?
Och ikväll då. Är det ju andra chansen. Måste säga att de två jag vill ska gå till final är Martin Rolinski och Behrang Miri. Går inte de vidare så Eric Gadd, Robin Stjernberg och Eric Saade-kopian. Resten är ju inte så mycket att hänga i julgranen. Eller jo. Erik Segerstedt och Tone vad nu hon heter kan ju faktiskt också få gå vidare. Men mest håller jag tummarna för Martin och Behrang.
 
Såg slutet på Men In Black igår. Underbar film. Fast jag såg ju bara de sista 20 minutrarna. Och då säger Tommy Lee Jones bästa repliken någonsin. I alla filmer som finns. "Elvis ain't dead. He just went home" Och det kan jag hålla med om. Som jag har skrivit förut. Home is where you are accepted. Och Elvis kände väl att han inte var accepterad något mer. Så han finns fortfarande där ute. Men där han är accepterad
 
Nej. Man kanske bör klä på sig.
 
Puss Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback