Har sett dokumentären "Searching for Sugar Man" idag. Sveriges vinnare av en Oscar. Vilken söt dokumentär det var/är. Det var 1.5 timmar väl spenderade framför skärmen.

I denna dokumentär sas en mening som fastnade i mitt huvud. "Home is where you are accepted." Oerhört bra sagt. Och jag har suttit och funderat på den meningen. Hela dagen. Och har kommit fram till att jag känner mig inte accepterad här. I mitt egna hem. Hos mina egna föräldrar. Är nog därför jag aldrig känt att jag hör hemma här. I det här huset. Staden gör mig inte så mycket. Även om jag hatar Sandviken så finns det värre ställen på jorden.

 

Och som nämts tidigare i denna bloggen. Har ett blåmärke på min vänstra överarm. Jättefint. Ser ut lite som ett bett nästan. Två små röda prickar med ett blåmärke runtom. Lite svullet och gör skitont. Har funderat på det hela dagen igår och halva dagen idag vart det kan komma ifrån. Ända jag kan tänka mig är att nånting har bitit mig i sömnen. Sen idag, som en blixt från en klar himmel, slår det mig att jag gjorde illa mig i söndags när jag städade. Slog i armen i altandörren när jag sprang ut och in med mattorna. Så där komme det ifrån. Städningen. Jag måste sluta städa. Eller börja göra det mindre våldsamt.

 

Puss Puss