14 februari. Alla Hjärtans Dag.

Har aldrig firat alla hjärtans dag. Inte ens velat firat denna dagen någonsin.

Förra året var jag på bio med A och S. I år var jag på bio med mamma. Vi såg "Die Hard 5". Inte mycket film för världen. Men vill ni skratta så ska ni se den. Annars är det mest skit. 90 minuter ren action. Inte så mycket handling men jävligt roliga biljakter och helikopterscener.

 

Som sagt. Annika är en väldigt ensam människa. Har aldrig firat alla hjärtans dag med någon förutom mina vänner. Och det räcker för mig. Har väl varit en gång i mitt liv som jag varit i närheten av att fira denna dagen med kärleken i mitt liv. Jag var inte gammal. Gick i tvåan tror jag. I grundskolan. Det är jättegulligt idag. Men då skämdes jag ihjäl. Var en kille, som gick i ettan, som var jättekär i mig. Och på alla hjärtans dag fick jag en present utav honom. En liten rosa tvål formad som ett hjärta. Skitgulligt. Idag som sagt. Då skämdes jag bara för att alla andra reta mig. Men men. Jag var en player på den tiden.

 

Och det här med att vara ensam. I lördags söp jag mig asfull med mamma och hennes kompisar. Kommer inte ihåg mycket utav den kvällen. Jag var dräggfull. Pratade med gamla klasskompisar på facebook som jag inte har pratat med på över året. Ja. Annika kan det där med att vara dryg.

Men till saken. D ringer mig och "skäller" på mig (retas mest) över hur full jag är. Kommer inte ihåg mycket av vårt samtal. Det jag kommer ihåg är att jag tittar på tv. Det är något program där en tant fixar ihop ensamma människor på dejter. Och där finns en 42-årig dam som blir ihopsatt med en 51-årig herre. Och när hon får se honom får hon panik, springer därifrån och gapar och skriker om att han kan vara hennes pappa. Idiot till brud måste jag säga.

Och medan jag ser detta och pratar med D får jag den fantastiska iden att han och L ska börja leta efter blinddater till mig. Som sagt. Jag är en idiot jag med.

 

Men det bästa av allt i denna historia är att jag inte är lessen. Jag gråter inte. Jag hulkar inte. Jag darrar inte ens på rösten. Jag är glad och i mitt fylletillstånd har jag kommit fram till att jag alltid kommer att leva ensam om inte mina vänner gör något. För jag vill inte sluta som den 42-åriga tanten.

 

Nej. Mina inlägg blir bara längre och längre. Jag kanske borde uppdatera oftare. Slutar med en låt. En till av Katten Skogmans Orkester. Jag älskar dom. En till klockren låt.

 

Så sov gott folket.

 

Puss Puss