Då är man hemma i Sandviken igen då. Eller ja. Jag har ju vart hemma sen i lördags. Har gått ut sköterskelinjen och är nu sjuksköterska. Ingen legitimerad än då när c-uppsatsen inte riktigt är klar än. Men de e ju bara lärarnas fel. Spelar ju ingen roll vad man säger till dom. Allt är ju fel som jag skickar in.

Men men. Nu ska vi inte vara negativa. Nu ska vi vara glada. Avslutningen var helt underbar. Och jag älskar mina vänner. Jag var ju den enda som hade de högsta medfallet när jag gick upp för att hämta min brosch och mitt diplom. Haha. Så jävla kung. Underbart.

Och mina vänner sen. Hjälper mig med allt. Att städa och att vara vän med min syster. Att dom bara orkar. Hoppas innerligt att jag är vän med dom för alltid. Till och med min syster älskade mina vänner. Bara det säger ju någonting.

Var på fotboll igår med. Sandviken vann. Och jag kan verkligen inte fotboll. Men hellre skrika och visa att man bryr sig än att vara världens tönt. Enlig mig i alla fall. Och dom vann ju. Fast satan vad dåliga dom är. Tvekar konstant, tappar bollen och passar fel hela tiden. Men det kanske blir bättre sen. Är bara glad att dom ligger i division 1 nu så. Och målisen. Pappa bara: "Ja hans bror är ju målis i NHL". Sen blev Annika helt: "Jaha, och vem e han då?" Tydligen så e de Markström då. Lite gulligt att de båda är målisar fast i olika sporter. Och att den ena spelar i högsta serien man kan komma till och den andra spelar i ett litet skitlag. Men Sandviken är på väg upp. Tro mig. Ska lägga ut lite bilder från matchen sen å. Orkar inte nu. Måste ta in mig lite mod. Första arbetsdagen idag. Spännande värre. Det är tur att jag har packat väskan redan igår. Annars hade jag haft ännu mera panik nu.

Nej. Ska väl sluta prata skit, dricka klart mitt kaffe och klä på mig.

Vi höres folket.

Puss Puss