Walkin' in a winter wonderland

Önskar jag kunde göra det. Snö finns det här. Det kom ju som vanligt efter jul. En massa snö som bara faller ner. Och inte kan man vara glad. Får aldrig vara glad. Dessa jävla människor man har runt sig. Aldrig får man veta något. Allt jag får höra går bakvägen. Varför kan folk aldrig berätta saker för mig? Jag blir inte arg. Anledningen till att jag blir arg är att man får veta saker efteråt, bakvägen från folk man aldrig annars pratar med. Aldrig någon som kan bara säga i förbifarten att så här ligger det till. ALDRIG. Varför ska alltid jag få gå omkring och vara helt ovetandes om allt. Finns absolut ingen som berättar nått. Inte ens de som jag räknar till mina bästa vänner. Trodde jag hade vänner här i världen. Men tydligen så har jag inte det med tanke på att inte ens de kan berätta vad som händer. Som sagt. Jag får alltid veta saker bakvägen. Hade inte M berättat för mig hade man ju aldrig fått veta nått. Fan alltså. Jag får väl bli tysta Annika igen och inte prata med nån. Vad är det för mening att jag ska sitta och försöka prata med folk när de inte ens kan berätta det största som har hänt. Fy fan. Hoppar väl från en balkong snart. Det är ju inte långt te den så....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback