Då var det måndag igen. Denna hemska dag. Har varit bortrest hela helgen. Stack från Sandviken i torsdags med en klass 1 varning i hälarna. Men det var inga problem. Tågkompaniet kan man lita på i alla väder. Dom är vana med snö. Skillnad blev det när jag kom till Örebro och skulle byta till SJ. Tåget var en hel timme försenad. Hatar verkligen att åka tåg med SJ. Men men. Jag anlände till Götborg hel, ren och 1.5 timme senare än planerat. Men det gick bra ändå. D stod och väntade på stationen och hjälpte mig med min otroligt tunga väska. Jag lovar att datorn vägde mer än min väska jag hade med mig. Men så var den halvtom å. Orka packa med sig bra kläder. Haha.

 

Och anledningen till att jag for iväg till Göteborg för att träffa D. Hmm. Ja folket. Det är tillåtet att skratta. Men jag var på fitnessfestival. Och jag hade det trevligt. Riktigt jävla roligt. Behövde det verkligen. Komma bort ifrån familjen, stressen och gnället hemmifrån. Orkar verkligen inte med det något mer. Och som jag fick sova. Tror det var första gången på länge som jag kände mig så trygg och varm. Men så kan det ju bero på att man sov i en dubbelsäng med D. Även om han inte mäter sig alls med dom människorna vi träffade på fitnessfestivalen så har han fortfarande mkt att visa upp. Och D. Älskade underbara D. D har aldrig varit sötare än på lördagen. Han fick träffa sina största idoler och var ungefär som ett barn på julafton, eller en 12 årig flcka som träffar sin största kärlek, eller som mig om jag skulle få stå öga mot öga med Foppa. Fast jag måste säga att D var duktig. Han våga ju prata med dom. Och jävlar vad han kan prata med folk. Jag stod bara bredvid och var stum. Fast så har jag ju smått fobi för att prata med okända människor. D fick ett kort på mig och den gamle gladiatorn Atlas också. Jävlar vad stor den mannen är. Han kramade om mig och det var bara armar. Armar och inget annat. Jag var livrädd. D bara stod och skratta. Fast de e ju smått förståeligt.

 

Träffade inte bara kändisar i götet. Träffade ju på A ifrån klassen och min kära gammla C ifrån Lysekil. Älskade C. Det är allt för sällan som vi möts. Får göra det oftare. Älskar hur C och D verkligen fann varandra också. Dom pratade på om ditten och datten tills samtalet kom att handla om mig. Jag har verkligen gjort en hel del i mitt liv som jag glömmer bort att jag har gjort. Bästa var ju när D tyckde det var dags att gå hem för att jag höll på att somna på plats. För att han inte orkade släpa hem mig. Och sen när det kom fram att C aldrig har hjälpt mig hem. Då vart det genast kul att gå på promenad. Förbannade karlar. Och långa ben har dom med. Det är inte konstigt att lilla jag blir trött.

 

Haha. Det var en syn folket i Götet möttes av dagligen. En stackars Annika som hänger i armen på D och försöker tafatt att gå i samma hastighet. Likaså när C var med. Fast då hängde jag i 2 st armar och försökte gå. Men det var inte lätt. Fast D sa ju att jag var duktig på att andas i alla fall när jag gick. En positiv sak.

 

Nej. Nu bara maler jag på och maler på. Man kanske skulle ha bloggat lite under själva festivalen också. Så att man slipper ta allt i efterhand. Men som sagt. Annika är inte bra på det här med att uppdatera sin blogg. Det finns roligare saker att göra än att skriva blogg. Försöka sig på ett liv till exempel. Nej. Nu blir det kaffe.

Jag är beroende tydligen.

 

Puss Puss