Ja. Vad ska man säga. Annika är i upplösningstillstånd och hennes hår har aldrig sett värre ut. Denna ångest som gnager i mig är fruktansvärd. Men men. Saker börjar att lösas upp.
Ska prata med människan som jag har mest ångest över. Visserligen ville människan prata i början av veckan. Men med tanke på att jag har tenta i morgon har jag skjutit upp samtalet. Inte bra det heller. Men men.
Sen har jag även ångest över tentan. Varför ska man alltid ta och plugga så lite för? Sitter nu och hetspluggar. Inte för att det kommer att hjälpa. Men men. M är snäll i alla fall och säger att jag är duktig. Så det borde ju gå bra. Bara man tänker efter lite så. Alla dessa sjukdomar och åtgärder går ju nästan hand i hand så...
Och det tredje som jag har ångest för. Korridoren. Denna hemska korridor. Som ni kanske har läst innan så var jag så sjukt less på alla dessa fester. Jag ringde Securitas. Är nästan stolt över mig själv att jag vågade. Var en så sjukt stor befrielse. Men allt detta i efterhand. Nu går folket omkring och anklagar allt och alla. För det MÅSTE ju vara någon ifrån våran korridor. Det kan ju inte vara någon från korridoren under. Och absolut inte någon från lägenheterna bredvid våran. För inget hörs ju ut. Jo tjena. Det hörs ju för fan vida omkring. Det är nog bara folk som inte vågar säga något. Men men. Arga är dom i alla fall. Sjukt arga på den som ringde. Och roligaste av allt är att dom inte misstänker mig. Lilla söta Annika som inte vågar göra någonting. Men skärpning har de blivit. Väldigt mycket. Men de tycker jag dom kan ha tänkt på innan. Folk störs av ljud. Speciellt när musik spelas så pass högt och när de skriker i korridoren att "ALLA SKA MED". Nej småflickor. Alla vill inte med.

Annars då. Ja. Vad kan jag säga. Är så sjukt glad för alla dessa människor jag har runt i kring mig. Fick ett mess igår av J som undra om vi skulle på bio. Chocken där. Jag som redan lovat E att vi ska på bio när jag kommer hem. Men men. Jag får väl gå på bio två gånger då.
Sen idag ringde pappa min. Eller pappa och pappa. Jag kallar han för pappa. Han ville bara kolla så att jag äter mat nu medan har har åkt hem. Hur gulligt är inte det då. Och jag äter. Lovar och svär. Sen om det är bra mat eller inte går ju att diskutera. Men mat får jag i mig.

Det var väl allt för idag. Ville mest bara prata av mig min ångest här. Och lite om mina söta vänner. Tror jag ska ringa L också. Höra hur det är med henne. Prata lite plugg även. Sen kanske man ska ta en tripp förbi M också. Mycket att göra idag. Jag som borde plugga. Oj Oj.

Men men. Nu får jag sluta. Ha de gött folket så höres vi.

Puss Puss