Jag förstod inte alls vad du mena då

När far och mor är döda
och våra släktingar har ta'tt gift
och alla våra vänner har valt sej själva
och våra lärare och fröknar
har gått och dränkt sej med varann
och nu när sömntabletterna har slutat hjälpa
och när vår präst från konfirmationen
står och pekar i det blå
och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll, vinden blåser på
då kommer Halta Lotta hem till mej
med rösten fylld av gråt
och snyftar, vem i hela världen kan man lita på

Och när John och Yoko Lennon
har gått på psykoanalys
och Robert Zimmerman har flytt till landet med miljonerna
och Marilyn Monroe tappa' taget
och Greta Garbo har blivit ful
och man försöker muta oss med resterna av visionerna
och när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt
då kommer Lille Gerhard hem till mej
och häver sej på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på

Krevaderna har tystnat
och kriget har tagit slut
Ensam sitter kaparen vid kanonerna
Över gyttjefyllda gravar
ligger luften tung av krut
Han fingrar lite tankspritt på patronerna
Och när han tittar sej i spegeln
har den rämnat mitt itu
Och mellan halvorna av hans ansikte
kilar råttorna in och ut
Då kommer Mor Maria krypande
och hennes ögon är så blå
när hon skriker, vem i hela världen kan man lita på


Vad ska jag prata om idag då?
Inte vet jag. Det enda jag vet är att hela min värld håller på att rasa samman. Och jag vet inte varför. Jag är irriterad på allt och alla. Min dator håller på att krascha med. Eller krascha och krascha. Det sitter fast nå jävla skräp under tangenterna. Och den fastnar precis under den tangenten jag vill använda mest för tillfället. Vet inte hur jag ska kunna få ut det heller. Funkar inte att skaka datorn upp och ner. Jag har provat.

Nej. Men det jag mest vill prata om är väl mig själv. Jag har så svårt för människor. Fast det är fel att säga. Jag har inte svårt för människor heller. Ja tror nog jag är det stora problemet. Jag har svårt för att öppna mig och bjuda in folk till mig. Kommer att få leva ensam i hela mitt liv. Trodde jag hade någe på g nu. Men det visade sig ju att jag hade fel där å. Vet inte vad jag ska göra. Faktiskt.
Sen är det ju mycket mitt fel också. Eftersom jag har svårt att bjuda in folk. Jag har även kommit fram till att jag vet inte hur man bor med folk. Skulle nog vakna med ångest varenda dag om jag bodde ihop med någon. Och jag vet inte vart någonstans i mitt liv jag blev så här rädd för människor. Känns som om att jag har valt helt fel yrke nu också. Man kanske ska byta nu när jag har 7 månader kvar. Det skulle ju vara något. Hahah.
Jag är en tragisk människa. Jag vet. Men men. Får väl försöka öppna upp mig för någon och se om det går vägen. Annika som redan nu har svårt att prata känslor. Får väl gå på stan med ett plakat och se om nån vill försöka. Haha. Det skulle vara en syn det.
Nej. Nu ska jag rita några griddlar innan jag somnar. Ha de gött folket.

Puss Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback