Varför är jag så sjukt jävla dum. Denna fruktansvärda ångest. Varför kan jag bara inte säga nej? Det kunde jag ju förr. Men inte längre tydligen. ÅÅHHH. Så arg jag är. Skjuter mig själv snart. Det är tur att några snälla människor finns. Som A. Ringde henne igår och prata om allt. Och allt man får till svar är hennes skratt. Men det är väl så man ska ta livet. Skratta. Finns ju ordspråket som säger "Le mot världen så ler världen mot dig". Men det är lite svårt att göra det med denna ångest. Fy fan. Men. Jag får väl börja le igen. Och sluta dricka alkohol. Alltid den som ställer till det för mig. Eller skaffa mig en skyddsängel som bor nära. Det borde ju vara lättare.
Annars då. Var på möte idag för julsittningen. Verkar bli en bra sittning iaf. Kan ju inte bli bättre när jag, M och S ska fixa goodiebagsen. Moahahaaa. Ni kan ju bara gissa vad dom kommer att innehålla. Stackars människor.
Nej. Nu får jag ta och rycka upp mig. En städning av rummet kanske. Borde nog få mig att må bättre. Och lite choklad. Fast jag har ju en bit god sockerkaka hemma å. Blir nog te och kaka istället för choklad. Och en början till renare rum. Det är en smittorisk till max här inne nu. Har nog aldrig, ALDRIG, varit så skitigt här inne som det är för tillfället. Ser rent ut sagt förjävligt ut.
Nej. Nu ska ja koka vattten. Ha de gött folket.

Puss Puss

P.S. Tack L och D. Tack vare era kommentarer så vet jag att nån läser de här iaf. Och kommer med den bra kommentaren efter den andra. Eller samtal. Eller fb-inlägg. Eller andra sätt jag inte kan komma på nu. Puss på er.