Jag har ont. Sjukt jäkla ont i mitt bröst. Och det vill inte försvinna. Har haft ont nu konstant sedan igår kväll. Jag vet inte om jag överdriver lite. Men det är sällan jag gnäller om att jag har ont. För det mesta biter jag ihop. Men den här smärtan vill inte försvinna. Jag ber till alla gudar som finns att Lollo har rätt och det är bara träningsvärk efter fredagens bravader. Vilken jäkla fredag jag hade. Och lördagen var ju inte så mycket bättre den heller. Men det är ju bättre att det kommer ut än in.
Annars då. Ja. Livet tuffar vidare och jag orkar inte med skolan över huvud taget. Är mest glad över att jag börjar få nya kompisar i klassen. Först vågar dom knappt prata med mig, sen började dom säga hej och nu pratar dom mer med en. Känns rätt gött faktiskt. Men jag måste våga bli tuffare. Kan inte vara lilla fega Annika något mer. Fast ajg vågar ju aldrig göra saker. Jag ser hellre på på avstånd och tänker "JAA. Det va väl bra". För allt är bra i min värld. Inte många negativa tankar här. Aldrig någonsin. Det är tur att vissa människor finns. Annars hade jag blivit galen för länge sen. Fast ändå. Man kan ju inte bli något man redan är.
Dags att avsluta. Gör det med en liten dikt. För alla mina söta vänner där ute. Jag kanske borde ringa oftare. Fast jag är rädd för telefoner. Dom är läskiga.
Så ha de gött alla.

Puss Puss

---