Allvarligt talat. Jag bor på det största dårhuset som finns. Alla normala människor där ute. Flytta inte till en korridor. Och om ni skulle göra det. Se till så att det inte finns några stockholmare eller sura skåningar i den korridoren. Fattar inte att de ska vara så svårt att försöka hålla sams. Det känns ju rätt bra att jag har lite folk på min sida i alla fall. Mina söta små änglar här i korridoren. Och det är tur att en av dom var med när kriget startade. Och att en som inte var med hade lust att slå ner dörren till stockholmarn. Hahaha. Så jävla gött. Det är inte bara jag som gör fel. För det har jag fått höra i hela mitt liv. "Annika gör inte så. Annika vad håller du nu på med? Annika allt är ditt fel". Ja. Ni fattar. Jag har alltid gjort fel. Fast det är väl för att jag går till självförsvar på en gång nån ändrar tonläget när de pratar med mig. Så fort nån börjar gnälla och gnata och låta det minsta sur eller arg på mig tänder jag till direkt och börjar bli helt galen. Kanske inte heller så bra. Men hellre det än att sitta och bara få skit på skit på skit. Enda jag har gjort i 20 års tid känns det som. Så tack Jernvallsskolan för min fina uppväxt. Tack. Jag hoppas ni hör ironin. Annars kan ni ju också kasta er ut för ett stup nånstans.

Puss Puss