Var till farmor idag. Älskar mina söta kompisar som tog mig dit. Det är inte så långt. Men det tar väl ungefär 20 min att köra dit. När vi kommit halvvägs fråga Lollo som kör om Dennis har somnat. Tittar bak och han sitter så sött där bak och sover. Vaknar till liv när Lollo tvärvänder ner mot Moliden.
Väl på kyrkogården är allt igensnöat. Och då menar jag allt också. Det är synd att jag inte vet vilken gravsten farmor ligger vid. Annars hade jag nog grävt fram den. Men de e ju lite dumt att börja gräva på alla gravstenar runtikring där jag tror att farmor ligger. Inte ens minneslunden var uppskottad. Allt låg under snö. Försökte trampa mig fram till något som såg ut som en minneslund. Tog ett steg ut i snön och sen tog jag bort foten lika snabbt igen. Nog för att jag kan pulsa i snö. Men att pulsa i snö upp över knäna i bara ett par leggins gör jag inte. Lollo och Dennis fick ju sig ett gott skratt i alla fall.
Det hela slutar i att Dennis trampar upp en liten plätt framför minneslunden där vi ställer våra ljus och sen står vi där en stund.
Jag vet inte. Jag har fortfarande inte gråtit för farmor. Men idag var inte tårarna långt borta. Men jag tror det har att göra med min farbror med. Han gick bort för ca 2 veckor sedan och var bara 68 år gammal. Det gick sjukt fort för honom. Och det gulligast av allt. Han gick varje dag till macken för att köpa tidningen och pratade en stund med personalen där. En dag kom han inte så då gick dom hem till han för att se vad som hade hänt. Han satt vid sitt köksbord och öppnade inte när de plingade på. Jag vet inte. Hade det hänt mig så hade jag nog själv dött. Fatta att gå till någon och sen se dom sitta döda vid köksbordet. Jag ryser bara jag tänker på det.
Men tillbaka till kyrkogården. Har kommit fram till att aldrig mera gå ensam till en kyrkogård. Det är bland det mest upprörande som finns. Även om det är rofyllt och tankarna bara yr i en så känns det säkrare att ha en hand som står bredvid en som kan ta emot en när allt brister. Än har det inte hänt mig. Men snart nog så gör de det. Därför som jag aldrig mer ska gå ensam till en kyrkogård.
Minns en gång hemma när jag å syster gick och hälsade på Fredrik. Vilken kallabalik det var. Men det var nog för att det var första gången som vi kom ihåg att ta med oss ett ljus.
Annars händer inte mycket. Mer än att jag har sjukt stor ångest över att jag inte pluggar fast jag borde. Men de får jag nästan skylla mig själv över.
Ne. Om inte Linda nu ringer inom de närmaste 10 min får hon skylla sig själv. Annika måste sova.
På återseende.
Puss Puss

---