Så underbart trevligt att man känner sig älskad i den här staden. Verkligen.
Tror jag behöv skaffa nya vänner. De enda dessa gör är att de aldrig talar sanning...
Eller hitta på andra saker för att slippa prata om saker de inte vill jag ska höra.
Sånna jävla puckon.
Känns som om man är tillbaka i grundskolan igen. Ljug Ljug och aldrig direkt tilltalande. Och blir de direkt tilltalande så är de bara skäll efter att de pratat med andra för att skaffa mod.

Nej. Ensam är vad man är. Och alltid hör man "Jag ringer sen". Men det där sen sker väldigt sällan. Alltid nån annan som far ivägen. Men men. Jag får väl leva såhär ett tag. Är ju inte första gången så...

Aja. Nu ska suras mer.

Hej Hej