Ja. Vad ska man säga. Annika fyller år idag. Blir hela 25 år gammal. Usch och fy. Känner mig som det dubbla.
Vill egentligen skriva om Priden då. Men jag orkar inte. Eller orkar och orkar. Jag är så upp över öronen skakis och nervös och rädd för tillfället att det går inte. Jag fyller år. Och vad ska hända då? Jo alla bra tänkbara saker som finns. Annika händer det inget bra alls med.
Jag måste vakna halv 6 för att duscha och gå till jobbet. Får jobba med världens mest sega människa jag någonsin mött på att jobba. Jag fattar inte att man kan vara så jävla seg när det gäller jobb. De är tur att jag hade min stöttepelare med mig. Hon är kung. En så jävla Cool människa. Vill bli som henne när jag blir stor. Det skulle vara bäst.
Sedan får man jobba till kl halv 4. HALV 4. NÄR MAN FYLLER 25. Så jävla skit allihopa. Men som sagt. Det var bara bra människor jag har jobbat med. Förutom den där jävla sega saken. Mamma kom ju med tårta till jobbet med. Fick skäll av mina medarbetare för att jag inte hade hjälpt till någe alls med min tårta. Fast det var ju mest på skoj då...
Sen när man slutar och kommer hem bråkar man med syster, som vanligt då, och sedan ringer föräldrarna och frågar om mat. Så kommmer dom hem, man äter ihjäl sig, får panik på magen, lägger sig i soffan och totaldäckar. Sov fram till 8 och frös som satan. Satte på mig en långärmad tröja, satte mig här framför datorn och ser han. Den mest vidriga ni kan tänka er, klättra på min arm. Skriker och får en hjärtattack på köpet. Mamma blir arg och polackerna står mest och undrar vad 17 som hände nu. Jag borstar bort djävulen från min arm och springer från bordet och gråter. Gråter Gråter och Gråter. Om ni undrar vad det var så börjar djävulen på s och slutar på pindel. Gråter bara jag tänker på det.
Näej. Nu är det tårta. Mums Mums. Och finaste presenterna jag fick av syster. Tantgympa och Hjärngympa.

Puss Puss på er alla. Nu ska jag fortsätta fylla år...