Nobody likes you when you're twenty-three

Nu var det ett tag sedan jag skrev några rader här. Tänkte jag unde skriva ner några nu.
Skolan går helt åt helvete för mig. Efter operationen så har jag inte orkat ett skit vad gäller skolan och alla dess uppgifter. Orkar inte plugga och orkar inte skriva alla dessa jävla rapporter och uppsatser. Så nu har jag bestämt mig för att börja om från T3. Känns rätt skönt måste jag säga. Kommer nog att gå lite bättre. Förhoppningsvis. Och klassen min. Ja vad ska jag säga om den. Ena halvan av den hatar ju mig medan andra halvan kommer att sakna mig. Och så känner även jag med. Det kommer att bli underbart skönt att få slippa vissa människor i klassen medan jag kommer att sakna andra som satan. Men jag tror inte att alla förstår hur jobbigt det är att genomgå en operation. I alla fall inte en så jobbig som jag har gjort nu. Och efter att operationen är klar få höra att dom har funnit mer fel i kroppen som dom måste in och fixa. Jag orkar fan inte med mitt hjärta något mer. Jag skänker bort den. Ingen som känner att dom vill ha ett trasigt hjärta med en fruktansvärd längtan efter kärlek och omtanke? Bara undrar.
Sen en annan sak. Annika är en liten fjortis nu. Men i alla fall. Lyssnade på blink 182:s "What's my age again" och kände bara att det här är jag. Så fruktansvärt töntigt. Jag vet. Men det finns en mening i den som jag föll för direkt. Och den lyder som så:
No one should take themselves so seriously
With many years ahead to fall in line
Why would you wish that on me?
I never want to act my age
Ok. Det var inte bara en mening. Men va fan. Det är ju så bäst. Så jävla underbart. För jag kan ju inte påstå att jag är så vuxen av mig. Men så har jag ju en massa i mitt bagage att ta med. Som det med hjärtat. Jag hatar mitt hjärta. Kräks snart av det där jävla hjärtat. Och diafragman med. Den är ju tydligen halvförlamad med. Orka va så jävla sjuk som jag är. Och ingen ser. Det enda folk ser är ett ärr på bröstet och sen är det inget mer med det.
En till sak som har hänt. Jag älskar Jonas Åkerlund. Han som gör musikvideos och inte killen i Gävle som min syster trodde. Han är bäst. Hans musikvideor älskar jag. Förutom Rammsteins "Pussy". Fast den är ju bra på sitt porriga sätt. Fast det tog ju en evighet innan jag fann en sida som visade den videon. Hamnade inne på nån porrsida. Men de skiter jag i. Jag fick ju se videon i alla fall. Men tillbaka till Jonas. Han är grym. Har ju gjort en massa videos som jag inte visste om. Och alla är jättefina. Helt underbara. Blink 182 Miss You är helt tokigt grym. Och sen finns det en hel del annat med.
Men nu måste jag nog sluta. Ska ta mig till Linda snart. Undrar om hon bjuder på mat. Eller om jag ska köpa med mig något. Jag är tydligen rikaste studenten på orten. Känns bra ibland. Mindre bra andra gånger. Annars tuffar livet på som vanligt. Och med tanke på tuffar så tänker jag fortfarande på om jag ska ta tåget. Känns som den enklaste utvägen nu. Har ju knappt några vänner. Bara några få och lärarna här i staden hatar ju mig. Så tåget blir bara mer och mer lockande.
Men nu ska jag sluta vara så negativ. Dags för lite glädje. Så mina damer och herrar. Låt mig få presentera
Blink 182 med What's my age again.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback