Jag orkar fan inte något mer. Jag skiter i skolan, jag skiter i mina vänner och jag skiter i hela mitt liv. Just nu förfaller jag bara. Och det är ingen som ser något. Jag gråter mig till söms varje natt och vaknar lika glad igen nästa dag. Fy fan för mitt liv just nu. Och ingen bryr sig. Jag ringer mina vänner och det jag får till svar är folk som lägger på, folk som inte svarar eller folk som svarar och säger att dom inte har tid. Det är fan aldrig nån som har tid för mig. Men jag ska ha tid för alla andra. Varför kan inte någon nån gång ha tid för mig för? Jag vill också känna mig älskad nån gång. Men det får jag väl aldrig. Aldrig nån som säger att dom saknar mig, vill att jag bara ska komma eller kommer förbi själva för att dom vill se mig. Jag är nog ensamast i världen just nu. Önskar tågen började åka förbi här nu. Då jävlar skulle folk få se. Eller så inte. Är för feg för att våga göra något. Jag bara ler hela tiden och folk tror jag har det bra. Inte någon som vill veta av mig. Aldrig någonsin. Fan. Hela klassen bara tittar snett på mig och vill hellst inte att jag ska vara i deras närhet. fast så är det jämt med folk. Aldrig nån som ringer och frågar om jag vill vara med. Får alltid höra saker i efterhand. Hur kul det var och att man skulle varit där. Men det är inte så lätt när folk aldrig tänker på mig.
Så nu har jag kommit men en enda liten sak jag vill ha. Annars orkar jag inte leva mer. Det kan jag säga. Fast leva kommer jag fortfarande att göra. Men i ett värre tillstånd än det jag är i just nu. Det enda jag vill är att få en födelsedagsfest. Jag har fortfarande inte haft någon sen jag var 12. Jag vill så gärna ha en igen. OCh det behöver inte vara något stort. Kaffe och kaka duger fint. Bara jag får nånting. Är så avundsjuk på alla andra som alltid firar sina födelsedagar och jag står bara bredvid och önskar det var jag. Försökte ju förra året med att ha nån form av kalas. Det enda jag fick då va gnäll. Kakan måste ut ur ugnen nu. Kakan är itne färdiggräddad. Kakan är alldeles för varm. Va fan bakar du för men det är snällt att du bjuder, men den kunde ju vart lite fastare. Det är väl inte mitt fel att ni inte kan vänta mer än 2 min innan ni börjar äta en kladdkaka. Det brukar vara godare om man väntar ett tag.
Men med min tur så får jag aldrig fira min födelsedag igen. Jag får väl sitta lika ensam som förra året med en torr bulle köpt på ica och en kaffe som hunnit bli kall sjungandes för mig själv och hoppas på att nån där ute ska komma ihåg lilla mig. Men det lär ju aldrig hända. Har det inte skett än på över 10 år så lär det ju inte hända nu heller.
Hej då allihopa. Det var kul att lära känn er