Stand tall I'm young and kinda proud

Ja vad kan jag säga. Mikael vill ju att jag ska skriva något snällt om honom. Va så länge sedan jag gjorde det. Så jag fär väl göra det i detta inlägget. Tänkte bara skriva ner några ord nu innan jag lägger mig och ska sova.
Det är ju gulligt att folk nu börjar intressera sig för mitt liv. Att de vill att jag ska prata med dom om mina små problem. Men jag kan inte. Jag är skadat för livet. Min tid i grundskolan har gjort att jag inte kan lita på någon. Ändå så börjar jag bli bättre och bättre på det. Men jag kan inte för allt i världen prata om mina känslor för folk. Inte för någon. Det enda jag känner så fort jag ska förklara för någon hur jag känner är hur folk kommer att skratta åt mig. Skratta och peka. Eller skälla ut mig för att jag säger något som jag tycker. Det är därför, kära folket som är vänner med mig nu, som ni så sällan får höra mig öppna mitt hjärta och berätta hur jag känner. Bara att säga att jag tycker nån ser bra ut till nån annan är en stor sak för mig. För så fort det kommer ut ur min mun så hör jag hånskrattena i huvudet och är på väg att säga att jag bara skämta. Det var ju inte alls så jag mena. Det fattar ni väl. Haha.
Nej. Jag kommer alltid att vara fast i 12-16 års åldern. Jag kommer aldrig att våga berätta om mina känslor. Därför jag alltid kommer att leva ensam. För att jag en gång i tiden inte fick säga det jag ville och blev stum istället.
Så därför Mikael lilla. Det är dels därför och dels för lite andra saker som jag inte kan berätta allt för dig. Men var inte lessen för det. Du vet ändå en massa andra saker om mig som folk inte vet om. Men det dröjer väl inte länge innan du har berättat det för alla andra. Det är också en sak ifrån grundskolan. Vad jag än berättade i förtroende till någon så visste hela skolan om det efter ett tag. Alla tittar snett och skrattar bakom min rygg. Det är inte undra på att jag får panik, gråter och slår folk när dom retas med mig. Alla hemska minnen bara bubblar upp och jag vill gräva ner mig under en sten och försvinna för ett tag.
Nej. Nu måste detta bli gladare. Annika kan ju försöka lägga in sin spotifylista hon gjorde förra veckan. Nästan det enda jag lyssnar på nu. Det här ska bli kul.

Spotifylista

Nu får vi se om detta fungerar.
Sen tänkte jag lägga in en video med Roddan (Rod Stewart) också. Man blir alltid glad av att se den videon. Han ser ut som en söt liten glassgubbe. Och han går och går, och jag tror han kommer upp för trappan. Men jag är inte säker. Den trappan och fontänen (eller vad man nu ska kalla den) finns på hans bakgård/baksida av huset där han bor. Om han fortfarande bor kvar. Det vet jag inte. Men nu måste jag sova. Hoppas jag får in videon å. Annars länkar jag er vidare.
Puss Puss



TITTA JAG KAN :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback