Vad är det för fel på mig? Eller fel och fel. Gråter som en idiot nu när jag borde vara sprudlande glad. Fick äntligen gå på min älskade hockey. Men det var ju knappt så att man fick följa med. Ringde Linda tidigare idag och hörde mig för. Fick veta att de redan köpt biljetter men att jag var mer än välkommen att följa med. Fan vad arg jag blir på sånt, när folk vet att man riktigt längtar efter att få göra något och sedan skiter totalt i en. Så kul hade jag inte heller. Sällskapet var väl sisådär. Inte för att jag asträngde mig. Jag skötte mitt och tänkte inte på något annat än matchen. Annika blir ju som förbytt. Lite gladare blev jag när Brynäs fick spö också. Men det var ju på håret det med. Satan vad Modo var dåliga idag. Men det är första hemmamatchen jag är på som Modo vinner på. En till sak jag borde vara glad över. Men ändå så kommer alla gammla minnen upp om saker som är liknande denna. Att jag alltid måste få höra av mig och fråga hur det blir bara för att få svar tillbaka att allt är ändrat och jag kan ju bara fetglömma att jag får följa med. Jävla tårar. Nu kommer dom igen.
Mamma fyller år idag med. Det glömde jag ju naturligtvis också bort. Prata med henne i telefon idag jag vet inte hur länge, men länge iaf. Och sen ringde jag syrran och prata med henne. Grät lite och beklaga mig och hon gjorde mig på bra humör igen. Saknar henne som satan ibland. Men på onsdag får man se henne igen. YAY. Men tillbaka till mamma. När jag går iväg och köper min hockeybiljett så kommer jag på att "Ja jävlar. Mamma fyller år idag", skickar iväg ett sms där det står en massa förlåt och ett grattis. Och tillbaka får man "Du är förlåten". Ibland har hon humor den damen. Skicka mess till syrran å för jag vet att hennes minne är precis lika fint som mitt. Hennes svar tillbaka var ju ännu bättre. Stod bara med stora bokstäver "HELVETE". Ibland är det tur att vara glömsk. Det ger en några solglimtar på tårfyllda dagar.
Annars har det inte hänt så mycket. Har ju varit schlagervecka här i Ö-vik förra veckan. Men det var inte mycket att hänga i julgranen. Det enda som kunde tänkas finnas i julgranen var jättemegastora discokulan dom hängde upp i hamnen. Den satt man å sukta efter i fönstret. GE MIG EN DISCOKULA.
Annars tuffar allt på. Annika dricker för mycket på helgerna och gör saker mamma mår bra av att inte veta. Det värsta med detta är att mitt samvete har flygit långt långt bort. Ingen ångest nånstans och det enda jag är är bakis. Igår (söndag) var jag bakis med Mikael och vi hade en heldate ihop igår. Satan vad mysigt vi hade det. Började med att vi sov ihop i hans säng och sedan åt vi på restaurang och gick på bio. Vi såg "Luftslottet som sprängdes". Var väl en helt ok film. Har ju inte sett 2:an i den serien. Men jag vet inte. Är inte så insatt i Stieg Larsson. Förlåt pappa.
Oj vad jag har skrivit nu. Men så har jag inte skrivit en rad på över 2 veckor. Och det har hänt mig för mycket för att jag ska kunna skriva ner det här. Men lite har jag fått lättat på hjärtat iaf. Ja det jävla hjärtat. Mikael och jag pratade om mitt lack of ångest varav jag svarar "Ja, det får mig att undra vilken människa jag fick denna klaff av" vilket får Mikael att bli jättearg och säger att sånt får man inte prata om. Haha. Älskar den karln. Han kan också få en att må bra på några sekunder.
Men nu måste jag sluta. Ska försöka lägga mig i tid idag.
Puss Puss