the background's fading out of focus
Så var ännu en helg till ända. Eller slut. Hur man nu vill se det. Och igår vid den här tiden var jag så trött att jag nästan svimamde. Och nu sitter jag här klarvaken och skriver i min blogg. Sjukt hur olikt man mår från dag till dag. Följde Micke hem tidigare ikväll. Efter jag lämnat honom var jag alldeles för pigg för att gå hem. Så jag gick mig ut på en promenad till parken, sedan vidare mot arenan för att sluta traskandet förbi hemmakväll och lämnade filmerna som skulle in. Sedan kom jag hem och tittade på film men Fadime. Och nu sitter jag här., Fortfarande lika pigg. Slå mig i huvudet någon.
En bra sak som har hänt idag är ju att Linda och jag blev klar med våra case. Det är nästan så att man skulle dansa en liten segerdans. Så jäkla jobbigt var det. Fast vi pluggade ju inte konstant heller. Idag gjorde vi ett litet musikaliskt avbrott. Satt och surfa på youtube när Annika utbrister att hon vill höra avalon. Linda tittar konstigt på mig och tar fram låten, skrattar åt mig när den börjar spelas. Men det är sådana låtar Annika vill lyssna på. Gammla 80-tals låtar som man kan sjunga med i. Och avalon är jättelätt. Det är bara "mmmm AVALOOOOONNNN mmm dancin dancin" typ.
Annars händer inte mycket. Lisa ringde och skrämde livet ur mig. Men samtalet sluta med att vi ska iväg och simma i veckan. Nice Nice. Simmade själv i förra veckan. Satan va härligt det var att få komma i vattnet igen. Jag vill simma oftare nästan. Man känner sig så bra efteråt. Precis som efter att man varit ute och gått.
Fast inte om man lyssnar till doktorerna då. Enligt dom jag pratar med i gbg så borde jag ligga ner och kippa efter andan nu. Inte kan jag skjuta upp min op till senare. Det måste jag ju förstå. Jag kommer ju bara att bli sämre och sämre. ÅÅÅÅHHHH. Jag blir så arg på alla dessa doktorer och folk som säger åt mig att ta det lungt. Va fan. Jag känner väl min kropp rätt. Och om jag nu har levt med en för liten klaff i över 10 års tid så tycker jag att jag borde känna min kropp bättre än alla andra. Men så åter det inte på folk. Nee. Nu blev ja lessen också. Dags för Annika att sova. Ni andra få ta och se på AVALOOONNN. HAHAHAH. Sjung med. Man blir jätteglad. Natti natt.
Puss Puss
En bra sak som har hänt idag är ju att Linda och jag blev klar med våra case. Det är nästan så att man skulle dansa en liten segerdans. Så jäkla jobbigt var det. Fast vi pluggade ju inte konstant heller. Idag gjorde vi ett litet musikaliskt avbrott. Satt och surfa på youtube när Annika utbrister att hon vill höra avalon. Linda tittar konstigt på mig och tar fram låten, skrattar åt mig när den börjar spelas. Men det är sådana låtar Annika vill lyssna på. Gammla 80-tals låtar som man kan sjunga med i. Och avalon är jättelätt. Det är bara "mmmm AVALOOOOONNNN mmm dancin dancin" typ.
Annars händer inte mycket. Lisa ringde och skrämde livet ur mig. Men samtalet sluta med att vi ska iväg och simma i veckan. Nice Nice. Simmade själv i förra veckan. Satan va härligt det var att få komma i vattnet igen. Jag vill simma oftare nästan. Man känner sig så bra efteråt. Precis som efter att man varit ute och gått.
Fast inte om man lyssnar till doktorerna då. Enligt dom jag pratar med i gbg så borde jag ligga ner och kippa efter andan nu. Inte kan jag skjuta upp min op till senare. Det måste jag ju förstå. Jag kommer ju bara att bli sämre och sämre. ÅÅÅÅHHHH. Jag blir så arg på alla dessa doktorer och folk som säger åt mig att ta det lungt. Va fan. Jag känner väl min kropp rätt. Och om jag nu har levt med en för liten klaff i över 10 års tid så tycker jag att jag borde känna min kropp bättre än alla andra. Men så åter det inte på folk. Nee. Nu blev ja lessen också. Dags för Annika att sova. Ni andra få ta och se på AVALOOONNN. HAHAHAH. Sjung med. Man blir jätteglad. Natti natt.
Puss Puss
Kommentarer
Trackback