You know they walk a mile just to see me smile

Jag hatar att shoppa. HATAR HATAR HATAR.
Drog iväg till Valbo idag med syster för att handla byxor. Jag vet inte hur många jag provade och hur många affärer vi var i. Jag svettades som en gnu och byxorna ville inte efter ett tag dras över låren. Syrran låg på golvet och skrattade åt mig. Men jag förstår inte varför alla byxor i alla affärer ska ha 5 meter långa ben och vara så smala att man knappt får byxorna över låren? OK. Jag är inte världens smalaste människa. Men nog fan borde det finnas åtmindstone ett par byxor i hela världen som jag borde få på mig. Jag har en häck och en mage i vägen. Men det är bara att ta större storlek på byxor. Men då kommer ju benen istället. Fan va jag hatar att vara kort och tjock. Det går fan i helve inte att finna något par byxor någonsin. Jag borde ju visserligen kunna sy mig ett par egna byxor. Men det orkar jag inte. Orkar ingenting nu för tiden. Men de borde finnas byxor i affären för alla kroppsformer. IOnte bara för anorexiaanfall med pinnar till ben. Åh. Förlåt mig. Men ajg blir alltid sur över att shoppa.
Nu ska jag snart sova.


Ja. Det som står här ovanför skrev jag igår. Sen blev jag snäll och höll syster sällskap tills klockan blev jättemycket och jag lära gå och sova. Annika har ju kört bil idag. Ända ifrån Arlanda och hem till lilla S-viken. Men satan va trött jag var. Jag höll nästan på att somna. Kisade hela vägen hem. Och jag vågade inte göra några stopp på vägen heller. För då visste ja att jag skulle somna totalt. Så jag körde hela sträckan i ett svep. Men de gick bra det. Jag blev mest glad över att jag kom bort från Arlanda. Hahah. Jag fastnade i bommen ut från parkeringen. Tror jag stod där i 5 min innan jag läste mig fram till hur man betalar. "Hur man vet att en kvinna sitter bakom ratten..." Nä. Nu var jag elak. Men så illa var det.
   Jag har funderat på vad jag vill ha i födelsedagspresent nu å. Och det enda jag kan komma på som jag riktigt riktigt vill ha är en fest. Eller, det behöver inte vara fest heller. Det kan bara vara att det kommer någon och säger att nu ska vi dricka kaffe och äta tårta. Jag har inte haft ett riktigt födelsedagsfirande sen jag fyllde 13 eller om det var 14. De vänner jag hade i grundskolan tyckte vääl inte att jag behövde ha en födelsedagsfest. Men jag vill ha en. Jag har nu sett folk i Ö-vik fylla år och alla har haft kompisar som har kommit och druckit kaffe och ätit tårta. Så vill jag också ha det. Jag vill ha ett riktigt kalas med vänner och kaffe och tårta. Det behövs inga presenter. Bara jag får känna att det finns folk som vet att jag finns. För förra året var det bara en enda människa som kom ihåg att jag fyllde år. Och det var min syster. Mamma trodde jag gjorde muffins för att mormor och morfar kom. Så det är det enda jag vill ha när jag fyller år. Vänner som kommer och säger grattis. Jag fixar kaffe och tårta. Men det kommer nog inte att komma en enda människa. Med tanke på hur många som läser min blogg. Får väl börja göra reklam för den på ansiktsboken eller någe.
Jaja. Nu får ni ha det bra.
Puss puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback