Så jävla sjukt kär i Gary Oldman. Den mannen slutar aldrig att förvåna. Ta en titt på detta bara



Oj. Titta. Det fungerar. Hihih...

Annars händer inte så mycket. Är hos L nu och bakar äppelpaj. Eller L bakar äppelpaj. Jag står och tittar på.
Snodde L:s dator nu när mitt internet har slutat att visa blogg.se:s hemsida. Så roligt. Verkligen.
Annars då. Far hem i morgon. En dag tidigare än beräknat. Ringde hem till syrran och sa att jag kommer nu på lördag. Hon brydde sig ju mycket. Tyckte bara det var bättre. Sen undra hon på om jag ville ha köttbullar eller kyckling när jag kom hem. Sa att det var ett tag sedan jag åt köttbullar. Då säger hon att det blir kyckling. Inte för att jag ska klaga. Hon är grym på att laga mat. Nästan bättre än mig. Fast jag har ju nästan slutat i att bry mig om vad jag äter. Studentlivet tär hårt på en. Allt går verkligen bara till alkohol. Även om man inte är ute varje vecka. Tragiskt.
Skolan är jag klar med nu också. Allt som jag hade hakat efter på har jag jobbat ikapp nu. Så nu är det bara ett år kvar. Ett år och sedan är jag legitimerad sjuksköterska. Hur fan ska det gå sen? Jag är livrädd. På riktigt.
Nä. Nu är kaffet klart. Dags att ta sig en kopp och sedan fika lite innan L och jag traskar hem till mig. Det är ju fotboll ikväll. Moldavien-Sverige. Mamma och pappa är där och ser den live. Måste ju titta nu och se om man får syn på dom i publiken.
Ha de gött allihopa.
Puss Puss

Ja. Vad ska man säga. Är så sjukt trött på att vara hemma nu. Saknar friheten jag har över att bo själv. Fast frihet och frihet. Där jag bor i ö-vik har man ju en massa kompisar som hänger på en istället. Flyttar nog bort någon stans efter examen och bor alldeles ensam utan en massa folk och skit. Skulle vara bäst.
Och varför jag är så bitter. HMM. Undrar det. Mina kompisar som bara pratar sex oxh samlevnad konstant. Är så sjukt jävla less på prat om karlar och all annan skit. Allvarligt. Det finns roligare saker här i världen. Tro mig. Och sen syster nu idag. Telefon min ringde så jag gick å svara. Då tog hon min plats i soffan och vägrade flytta på sig. Jag vet att det inte är mycket att bli upprörd över. Men hon kan fan gosa med mamma när fan hon vill. Men det passar ju bara när jag är hemma. ÅÅHHH. Jag är så sjukt less på allt det här.

Tänkte skriva ett inlägg tidigare idag. Då hade ni fått slippa höra allt gnäll. Och nu orkar jag inte skriva om det. Jag har gått alldeles för mycket idag och fick mitt nikotin alldeles för sent för att kunna leva. Hatar verkligen när snuset är slut och man får inget förrns typ 4 på eftermiddan. Inge bra att vara beroende. Kaffe är fan lättare att få tag på. Shoppa i valbo idag med. Kräks över att vara där. Man bara går och går och inte fan hittar man något man vill ha. Och syster vägrar gå på affärer jag vill in på. Borde slå en sten i huvvet på henne ibland. Så irriterad är jag just nu.
Kanske bara är trött. Ska nog sikta in mig på att sova tidigt idag. Men det lär ju aldrig gå.

Nej. Nu ska jag spela spel. Ni får ha det så bra.





Oohh. Titta. Nu funkar det. Jävla youtube. Ja jag är bitter. Låt mig få vara det. Typ bara denna låt som får en på bra tankar igen. Lyssna. Den äger.

Hej Hej

Ja. Vad ska jag säga. Kan ju säga att det är tur att jag har min lilla Mikael. Vem skulle man annars sitta och prata med. Finns ju inget annat att göra. Än att supa sig full då. Så jävla roligt att göra det. Måste säga att min och Mickes "What the Hell" kväll är en kväll att minnas. Full som ett as blev jag. Dansade natten lång. Slutade med att folket fick bära hem mig. Med det var behövligt. Mer än ni kan ana. Känns som om att det är det enda som går att göra just nu. Folk har ju slutat att prata med mig. Känner mig aldrig välkommen nånstans. Alla bara tassar runt. Ingen som frågar mig om nått. Är det så konstigt att man super sig askalas då?
Så fuck you på alla som söker sig tröst. Jag vill också ha. Inte mycket. Bara en kram sådär hade varit ok. Men det får man ju sällan. Blir nog så att man får ta sig en vinare om dagen hädanefter. NICE

Jag vet att jag har skrivit om det här förut. Men jag känner mig sjukt jäkla ensam. Folk springer till varandra hela tiden här i korris medan jag sitter ensam på mitt rum och lyssnar på allt och alla. Och nu kommer det ju verkligen att vara jättekul. Grannen bredvid gråter så att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Och ja. De e synd om grannen. Det säger jag ingenting om. Folk har känslor. Men det har ju inte jag. Annika är ju gjord i sten och skiter totalt i allt som sker runt i kring. FAN VAD JAG HATAR ALLA RUNT OM MIG NU. Det finns inte många som försöker få mig på bättre humör. Jag kan nämna två. Som jag vet försöker. Alla andra tassar runt mig som om jag skulle sprängas närsomhellst. Själv sitter jag ensam på mitt rum och gråter. SE MIG NÅGON. BARA NÅN. Jag lovar att bli bättre. Bara nån vill försöka. Snälla

Vad är det för fel på folk?
Först verkar alla så snälla och trevliga men sen så slutar allt med att alla är så sjukt jävla ego. Varför kan ingen se mig för. Lilla jag. Vet inte om folk märker något över huvud taget? Men jag sitter för det mesta i min ensamhet och tycker synd om mig själv. Ingen som tänker på att knacka på, fråga hur det är eller berätta vad som händer i deras liv. För inte fan är jag blind. Nog ser jag mer än folk tror att jag gör. Och det får mig att må ännu sämre. Varför inte bara öppna munnen och berätta? Inte tar jag illa vid. Det är fan värre att se och förstå än att folk säger saker rakt ut. Det är tur att jag har min lilla ängel. Nån som vill mysa med mig iaf. Alla andra sitter med minst 5 mils avstånd ifrån mig. Men jag luktar väl konstigt. Eller så kanske jag avger skabb eller någon annan hemsk sjukdom. Ja inte vet jag. Jag kanske lika gärna be min doktor att ta livet av mig nästa gång jag ser honom. Jag kan nog hålla ut till april.


Men jag får sitta och se på hur alla andra får varann...

Känns som om att jag måste få förklara mig här. Ungefär varje gång jag går ut på krogen är jag så sjukt jävla full att jag knappt minns något dagen efter. Eller knappt och knappt. De senaste gångerna är bara stora svarta hål i mitt liv. Men det är så skönt att få lägga allt ansvar på någon annan ibland. Att jag själv kan lägga mitt liv åt sidan. För jag hatar mitt liv. Och blir jag glad för några timmar så... Även om det är ett av de dåligaste sätten att göra sig glad på. Men sjukt kul är det. Som sist. Jag är inte den personen som pratar så mycket. Jag är mest tyst för det mesta. Men i fredags. Hoho. I fredags. Satan vad jag prata. Och jag tror jag behöver det ibland. Att bara få prata och prata. Jag är inte van med att prata. Jag är inte van med att ha vänner. Jag är inte van att ha vänner som vill sitta och lyssna på mig. Förstå mitt problem. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är helt överväldigad av alla människor jag har just nu som vill vara mina vänner. Jag känner mig glad för en gångs skull. Även om det inte syns för tillfället.
Kanske ska berätta om i måndags. Annika är inte den mest stabila människan på jorden. Jag gör saker konstant som gör mig ont. Och nu pratar jag inte bara om att falla för fel personer. Tyngdlagen vill mig inte väl den heller. Jag föll som en fura i måndags och hela min stora kroppstyngd hamnade på min överarm. Trodde jag mer eller mindre skulle dö. Det gick fortare ner än upp. Fatta vilken smäll jag fick då. Kommer till Micke med tårarna forsandes ner för mina kinder och snöig från topp till tå. Och han skrattar. Han skrattar. Då grät jag lite till. Fy fan vad ont jag hade. Och jag har fortfarande ont. Den där jävla smärtan bara sprider sig. I måndags var det endast överarmen. Nu är det hela axeln och skuldran. Vill inge mer. Ta bort armen ifrån mig. Kan ju knappt röra mig. Och folk skrattar bara när jag berättar om det. Det är inte heller så kul. Men så gör jag alltid illa mig också. Sånt man får leva med.
Ha de så gött allihopa och akta er för hala fläckar på vägen.

Puss Puss

Vi har inget skydd mot kärleken,
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något storslaget i det.

---

Vi diskuterar ingen liten angelägenhet,
utan hur vi borde leva.

---

Bara den som är sårbar som menar allvar.

---

Den som gör gott gör det mot sig själv.
Den som gör ont gör det mot sig själv.

---

... the good person must be just.

Varför kan man inte kopiera och klistra på bloggen? Så fort jag ska gört blir texten asliten och man ser inte ett skit av vad de står. Fast de kanske är bättre att ingen kan se vad ja skriver. Det står ju bara ändå en massa skit här ändå.
Säg gärna till om ni vet hur man får stor text här.
Puss Puss

... en liten stund.

Vad är det för mening med allt egentligen? Det är inte många gånger per dag man får vara glad. Bara en massa gnäll ifrån allt och alla. Speciellt från folk som inte ens behöver gnälla. Och min hemtenta kommer att gå åt helvete den med. Finns inte en enda jävla bok att få tag i som jag behöver för att kunna skriva den.
Ibland hatar jag verkligen att vara Annika Fahlander. Skulle gärna byta med någon så att jag fick vara nån annan här i världen. En som kan skriva sina uppgifter i tid, som tar sig an och gör något som gör mig glad eller en som ser till att man inte är sjuk konstant hela tiden.
Jag kanske bara behöver en kram.
Hoppas ni andra är gladare. Jag är bara trött och lessen för tillfället. Syster rasade ju hela mitt liv igår. Först gjorde hon mig glad och sen försvann jorden under mina fötter. Det kändes som när Harry Potter var slut.

Vad ska jag nu göra med mitt liv?

Var till farmor idag. Älskar mina söta kompisar som tog mig dit. Det är inte så långt. Men det tar väl ungefär 20 min att köra dit. När vi kommit halvvägs fråga Lollo som kör om Dennis har somnat. Tittar bak och han sitter så sött där bak och sover. Vaknar till liv när Lollo tvärvänder ner mot Moliden.
Väl på kyrkogården är allt igensnöat. Och då menar jag allt också. Det är synd att jag inte vet vilken gravsten farmor ligger vid. Annars hade jag nog grävt fram den. Men de e ju lite dumt att börja gräva på alla gravstenar runtikring där jag tror att farmor ligger. Inte ens minneslunden var uppskottad. Allt låg under snö. Försökte trampa mig fram till något som såg ut som en minneslund. Tog ett steg ut i snön och sen tog jag bort foten lika snabbt igen. Nog för att jag kan pulsa i snö. Men att pulsa i snö upp över knäna i bara ett par leggins gör jag inte. Lollo och Dennis fick ju sig ett gott skratt i alla fall.
Det hela slutar i att Dennis trampar upp en liten plätt framför minneslunden där vi ställer våra ljus och sen står vi där en stund.
Jag vet inte. Jag har fortfarande inte gråtit för farmor. Men idag var inte tårarna långt borta. Men jag tror det har att göra med min farbror med. Han gick bort för ca 2 veckor sedan och var bara 68 år gammal. Det gick sjukt fort för honom. Och det gulligast av allt. Han gick varje dag till macken för att köpa tidningen och pratade en stund med personalen där. En dag kom han inte så då gick dom hem till han för att se vad som hade hänt. Han satt vid sitt köksbord och öppnade inte när de plingade på. Jag vet inte. Hade det hänt mig så hade jag nog själv dött. Fatta att gå till någon och sen se dom sitta döda vid köksbordet. Jag ryser bara jag tänker på det.
Men tillbaka till kyrkogården. Har kommit fram till att aldrig mera gå ensam till en kyrkogård. Det är bland det mest upprörande som finns. Även om det är rofyllt och tankarna bara yr i en så känns det säkrare att ha en hand som står bredvid en som kan ta emot en när allt brister. Än har det inte hänt mig. Men snart nog så gör de det. Därför som jag aldrig mer ska gå ensam till en kyrkogård.
Minns en gång hemma när jag å syster gick och hälsade på Fredrik. Vilken kallabalik det var. Men det var nog för att det var första gången som vi kom ihåg att ta med oss ett ljus.
Annars händer inte mycket. Mer än att jag har sjukt stor ångest över att jag inte pluggar fast jag borde. Men de får jag nästan skylla mig själv över.
Ne. Om inte Linda nu ringer inom de närmaste 10 min får hon skylla sig själv. Annika måste sova.
På återseende.
Puss Puss

---

Loggade in på min bilddagbok idag. Vet inte riktigt varför jag har den. Eller jo. Det vet jag ju förståss. För att mina kompisar hade lösenordspärrat sina konton och vägrade ge mig lösenordet. Ibland är dom för elaka.
Tittade på gammla bilder och läste gamla kommentarer. Och Conny. Lilla söta Conny. Gud vad han är söt. Jag saknar mina kompisar ifrån Lysekil. Nu får dom fan ta och komma upp hit. Har inte träffat Patrik på snart 5 år och Conny ligger väl på 1-2 år. Kommer inte riktigt ihåg när de var vi sågs. Men de var i samband men nått av alla mina läkarbesök i Göteborg.
Annars händer inte mycket i mitt liv. Jag ska göra en hemtenta (som jag lovar att jag kommer skriva dagen innan den ska in och jag får göra en omtenta) och jag har underbara kompisar som har fixat bil så att jag kan hälsa på farmor idag. Har inte varit hos henne sen urnsättningen. Och de e nu snart 2 år sen. Men jag tror det blir lätt så. Att bor man alldeles för nära för att göra något går man aldrig dit. Helt sjukt egentligen.
Nä. Men om man ska hitta på något roligt att göra nu. Ska käka en bulle nu och se om man ska göra något åt sin axel. Nu har jag ju haft ont ett tag i den. Kankse inte så bra. Men men. Det försvinner nog snart. Ondhet brukar försvinna. Det är så ofta jag har ont att jag knappt minns hur de känns att gå smärtfri. Helt sjukt egentligen. Men men. Så är jag.
Ha de gött allihopa och på återseende.
Puss Puss

Vad är det för skit på schlagern? Att Danny skulle gå vidare var ju självklart. Men han var ju askass. Så jävla dålig låt det var. Nej. Min favorit var Jenny Silver. Fy fan vad snygg hon var. Och låten. Den var ju gudomlig den med. Sån jävla skillnad från förra året. Då såg hon bara död ut. Nu levde hon upp och var helt underbar. Men så var det ju Rickard Engfors som gjort allt på henne med. Och han är ju grym. Ibland. Ibland blir det bara skit med. Som när han var med i schlagern. Men för det mesta lyckas han. Som igår med Jenny Silver.
Annars gillade jag Dilba och Swingfly med. Helt OK raplåt var det. Och man diggade den från början till slut. Allt det andra var ju inget man ville hänga i julgranen direkt.
Resten av tiden satt jag och väntade på att Peter Stormare skulle dyka upp. Och väntade och väntade. Till slut säger min lilla älskling "Där är han ju" och pekar på tv:n. Då var det ju han som var Mr Hurricane. Det var en liten skillnad. Och Nanne. Lilla Nanne. Fan va grym hon var. Älskar den kvinnan. Men det är lite dåligt att hon dissar Sandviken. Men får man välja på schlager och en dålig festival i Sandviken så väljer man nog alltid Schlagern. Hade jag gjort iaf.
Nej. Nu får jag göra någe med mitt liv. Vet inte om jag ska våga mig ut i korris idag. Av nån konstig anledning nattade Jimmy mig igår. Och hur vet jag inte. Jag kommer ihåg allt fram tills det att jag ha ätit upp min mat. Sen är allt svart fram till att vi står på mitt rum och han lägger filt och täcke om mig. Sen vaknar jag vid 06.30 och måste halsa vatten. Tror jag drack närmare 3 liter på 1.5 timme tills jag däcka igen. Bra gjort Annika. Bra gjort.
Men. Ni får ha det så bra och på återseende.
Puss Puss

Stridsyxan är begraven. De människor jag har bråkat med har kommit tillbaka. Likadana som innan bråket. Tror det var skönt för oss alla att få vädra ur oss på olika håll. Fast mitt sätt att få vädra ur mig kanske inte är det bästa. Men ibland behöver man dränka sina känslor med.
Just nu ser jag ut som världens slusk. Håret ska vi inte prata om och min hy är blekare och glåmigare än vanligt. Det är tur att korriskompisarna finns som drar iväg mig ut så att jag får lite miljöombyte och lite träning. Ikväll ska vi simma och efter det så vankas ett alkoholstint korris. Men lilla Annika ska vara nykter ikväll. Ska ju dricka rödvin i morrn med Micke. Det är ju dags för schlager. Så jäkla roligt att den ha dratt igång igen. Man riktigt saknar schlagern under resten av året. Fast det kommer att bli ensamt att se på schlager sen när Micke åker ifrån mig. Får väl försöka få syster hit så att vi kan mysa tillsammans. Men hon är ju livrädd för att fara någonstans. Pucko.
Nej. Men om man skulle plocka lite på rummet mitt. Dennis och Lollo har förstört mitt liv. Nu går jag och plockar i rummet lite nu och då. Så här rent har de nog aldrig varit. Även om jag måste dammsuga och moppa golvet. Men det kan jag göra någon annan dag. Fast egentligen behövs det nu. Ligger hamsterbajs lite överallt. De e lite småäckligt.
Nej. Men om jag skulle göra någe vettigt nu. Ha de gött allihopa.
Puss Puss

---

Hittar ingen defenition på ordet pinsamt. Men alla vet ju ändå vad det betyder. Ändå tycker man att SAOL borde innehålla ordet pinsam. Men det gör den inte. Så då borde man ju inte använda sig av den boken. Haha. Släng dig i väggen Svenska Akademiens ordlista.
Ville prata om saker som är pinsamma i detta inlägg. För jag har tydligen inte samma defenition på vad som är pinsamt jämfört med annat folk. Jag vet nån gång innan jul när jag skrek hej då till mina kompisar över halva torget här i Ö-vik. Då kom det ut en dam ifrån banken i 30-40 års åldern. Och hon sa högt "Pinsamt" så att jag skulle höra. Jag bara skratta och gick vidare hem till mig. Inte är det pinsamt att visa sina känslor öppet. Eller jo. Stå och råhångla med någon på öppen gatan är pinsamt. Det är lika fult oavsett vilka kön som gör det med varann. Skulle aldrig falla mig in att göra något sådant. Och det Annikak gör på fyllan räknas inte.
Nu till det som verkligen är pinsamt. Mitt kära MODO förlorade ikväll. Mot Brynäs. BRYNÄS. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ DOM. Suck. Det är pinsamt. Riktigt jävla pinsamt. Fast MODO har alltid haft svårt för Brynäs. Och hur dom kan ha det förstår jag inte. Gävlebor är ju inget att hänga i julgranen direkt. Inte Sandvikenbor heller för den delen.
Nej. Nu finns det inte mycket mer att prata om. Jag ska sitta uppe ett tag till på grund av all tvätt jag har. Men det är bara 2 maskiner kvar. Så jag kommer att vara vaken länge till. Jävla kompisar man har som stlör mig mitt i tvätten för att jag ska simma. Fast skönt var det. Riktigt jävla skönt. De va ett tag sedan jag rörde på min boll till kropp.
Nu är denna tvätt klar. Ni får ha de gött allihopa så höres vi senare.

Puss Puss

Jag har så ont. Är nu inne på tredje dagen av smärtor i bröstet. Och det blir bara värre och värre. Nu gör vartenda andetag ont och jag kan inte vara i vissa ställningar för då gör det bara ännu ondare. Jag funderar stort på hur jag ska klara av 3 timmar föreläsning idag. Det tror jag inte. Men jag måste gå. Annars kommer jag aldrig att lära mig något. JAG HATAR LEDARSKAP. Varför ska jag kunna detta när jag ska bli sjuksköterska. Skicka ut oss på sjukhusen istället och lär upp oss. Måste ju vara mkt bättre än att sitta i en skolbänk och läsa om allt. För det är sällan något händer i verkligheten som det står i böckerna. Har aldrig vart med om det. Men så har jag ju inte varit så mycket på sjukhusen heller.
Men tillbaka till mitt bröst. Vågar knappt säga att jag har ont till mina kompisar. Dom kommer ju att skicka mig upp till sjukhuset på en gång. Jag orkar inte det. Är så sjukt helvetiskt trött på att vara sjuk och ligga inne för minsta lilla. Fast nu överdriver jag. Det är inte ofta som jag blir inlagd. Bara i samband med operationer. Men mitt hjärta. Jag önskar jag kunde plocka ut det och kasta bort det. Finns inge nytta med att ha ett så trasigt hjärta som jag har. Diafragman är ju också inte helt brukbar. Och mina lungor ska vi inte ens prata om. FAN. Jag vill inte vara sjuk något mer. Det är bara jobbigt.
Men men. Jag ska väl ta och klä på mig nu. Så att jag hinner te skolan. Och sitta där i en halv evighet för att sedan gå hem och tvätta. Det behövs kan ja lova.
Så ha de så gött allihopa så höres vi sen.

Puss Puss

Jag har ont. Sjukt jäkla ont i mitt bröst. Och det vill inte försvinna. Har haft ont nu konstant sedan igår kväll. Jag vet inte om jag överdriver lite. Men det är sällan jag gnäller om att jag har ont. För det mesta biter jag ihop. Men den här smärtan vill inte försvinna. Jag ber till alla gudar som finns att Lollo har rätt och det är bara träningsvärk efter fredagens bravader. Vilken jäkla fredag jag hade. Och lördagen var ju inte så mycket bättre den heller. Men det är ju bättre att det kommer ut än in.
Annars då. Ja. Livet tuffar vidare och jag orkar inte med skolan över huvud taget. Är mest glad över att jag börjar få nya kompisar i klassen. Först vågar dom knappt prata med mig, sen började dom säga hej och nu pratar dom mer med en. Känns rätt gött faktiskt. Men jag måste våga bli tuffare. Kan inte vara lilla fega Annika något mer. Fast ajg vågar ju aldrig göra saker. Jag ser hellre på på avstånd och tänker "JAA. Det va väl bra". För allt är bra i min värld. Inte många negativa tankar här. Aldrig någonsin. Det är tur att vissa människor finns. Annars hade jag blivit galen för länge sen. Fast ändå. Man kan ju inte bli något man redan är.
Dags att avsluta. Gör det med en liten dikt. För alla mina söta vänner där ute. Jag kanske borde ringa oftare. Fast jag är rädd för telefoner. Dom är läskiga.
Så ha de gött alla.

Puss Puss

---